Smuleliten

19 maj 2009 - Röster som aldrig tystnar

Kategori: Likvidation

Polen är ett land som Sverige har haft en högst ambivalent inställning till. När jag var liten var Polen fortfarande kommunistiskt och därmed ett utvecklingsland. Under gymnasietiden åkte jag på studieresa till de olika dödslägren och då kunde man fortfarande se bönder arbeta på fälten med hästar. I höstas åkte jag till Krakow igen, men nu, fjorton år senare var det ett helt annat Polen jag mötte. Ett välbärgat land, inte olikt ett vanligt europeiskt industriland. Polens historia har dock förgåtts med tysthet. Det var skådeplatsen för Förintelsen - och sällan har polackernas röster blivit hörda. I judiskt minne har polackerna setts som aktiva förövare, i bästa fall passiva under nazitiden och förföljelserna av judar. 

Det är ju högst naturligt att judarnas upplevelser  har varit först att uppmärksammas. Men som Arthur Szulz visar i denna bok finns det vittnesmål som belyser andra sidor av Polen. Antisemitismen i Polen var ungefär lika kraftig som i andra östeuropeiska länder vid ockupationen.  Stor del av befolkningen var icke assimilerade judar. De hade sin kultur vid sidan om polackernas (för att läsa om judiskt liv i Polen läs nobelpristagaren I.B Singer). De flesta polacker var fattiga och djupt troende katoliker. När nazisterna anföll Polen hade armén lite att sätta emot. Nazisternas vapen var överlägsna polackernas och landet föll efter knappt en månads krig. Den polska nationalkänslan var stark och trots att försvaret mot Tyskland misslyckades fanns en vilja att bekämpa ockupanten. Polen var det enda land där hjälp till judar bestraffades med döden, ett faktum man givetvist bör ha i bakhuvudet när man undersöker hur många som hjälpte respektive stjälpte judar.Sex miljoner  judar dödades i lägren, men likväl dog också sex miljoner polacker, zigenare, handikappade, homosexuella och ryssar genom hårt arbete och svält och sjukdomar som nazisterna gjorde litet för att begränsa. Polackerna ansågs av tyskarna duga enbart till slavarbetskraft. Som Gitta Sereny berättar om i boken "Tyskt trauma" kunde även barn med "ariskt" utseende adopteras bort till tyskar.

Judarna ansågs inte vara berättigade att leva, medan polackerna i sin tur ansågs existera bara för att slava för de högre utvecklade raserna. Att diskutera polackernas lidande bör inte ses som en värderingsfråga. Men det är tyvärr så har det blivit. Och Polen idag är ett slags makabert museum för det förflutna. Medan tyskarna har kastat av sig skuldbördan tycks oket på polackerna snarare blivit större.

Redan under kriget insåg polacken Zygmunt Lakocinski, som tillfälligt bodde och undervisade i Sverige, att det var viktigt att bevara minnesförteckningar från det krigsdrabbade Polen. När kriget tog slut och många polacker räddades från lägren satte han sin plan i rörelse. Man intervjuade flera hundra polacker under bara några månader efter kriget. Materialet har sedan dess (förutom somliga vittensmål, tex de i "Judiska minnen" - som också finns recenserad) legat orört. Arthur Szulz skrev en doktorsuppsats om dessa vittnesmål som han senare låtit växa till en bok. Vittensmålen i denna bok är unika, inte bara för att de nedtecknades så snart efter kriget - utan också för att de beskriver en annan vinkel av offren i lägren. De icke-judiska offren led också svårt i lägren. De var inte alltid dömda till utrotning genom gas eller nedskjutning, men genom hårt arbete och svält. Arthur Szulc har valt ut sådana vittnesmål som är synnerligen gripande.

Utöver vittnesmålen diskuteras viktiga frågor som vilket språk ska man tala för att bli hörd? Och vilket medie som krävs för att folk ska lyssna. I slutändan påverkar vår press oss alldeles oerhört. Vår ovilja att ta in mångbottnade frågor och eftersöka det svartvita förvaltas väl av pressen. Du kan inte sälja lösnummer på ambivalens. Budskap vi kan förstå, förenklade intill dumhet går i slutändan hem. I efterhand kan man se hur den enkelriktade debatten vattnat ur betydelsen. När en mer mångfacetterad debatt hölls var det ofta för sent att göra en insatts för de drabbade.

Perspektiv är ett omtyckt ord när man har distans nog att slippa skita ner händerna!  Efter genomläsningen har jag letat upp andra polska vittnesmål som jag läst med samma intresse som jag läste denna bok som får en fyra i betyg.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: