En helt underbar kvinna på mitt jobb hjälpte mig med översättningen av adoptionspappren. Hon översatte de viktigaste delarna (de som eventuellt kan hjälpa mig att hitta mina föräldrar). Hon noterade omedelbart ett fel i de slapphänt översatta papper som jag fick (ja de var faktiskt helt sjukt dåligt översatta, egentligen var bara längd, mått och vikt - dylikt översatta - inget om själva situationen bakom).

Jag var ingen "mycket söt babyflicka" - jag var en "mycket älskad babyflicka". Det ger ju en helt annan bild av mitt ursprung. Min mamma var bara 19 år när hon fick mig. Hon övergavs av min pappa när hon blev gravid, men försökte i det längsta behålla mig. Inte förrän jag var tre månader gammal gav hon upp och lämnade mig till barnhemmet. I tre hela månader hade min mamma mig hos sig! Det är lång tid. Jag har alltid trott att jag kom direkt från sjukhuset till barnhemmet. Jag föreställde mig att min mamma lämnade bort mig direkt vid födseln och inte ville ha med mig att göra. Men man kan inte ha distans till en baby i tre månader utan att börja älska. Jag var älskad - jag var inte söt. Jag var ingen jävla docka, de där pappren beskrev inte bara längd, vikt och allmänt hälsotillstånd. De beskrev en hjärtknipande situation.

Jag var älskad. Vad som händer nu får vi se. Jag ska kontakta adoptionsmyndigheterna, mer information kommer finnas i min andra blogg; secondhandbarn.blogg.se