Som vi har satt igång känns ibland lite rörig. Jag ska försöka förtydliga den för er - och mig själv, nu.

Steg 1 handlar om att bli varse om problemen som finns. Frågan blir "VAD"
Steg 2 handlar om hur man kan lösa problemen. Frågan blir "HUR"
Steg 3 handlar om att hitta verktygen för att praktiskt komma till rätta med problemen. Frågan blir "VERKTYG".

Den sista frågan är den svåraste, eftersom det är den vi praktiskt ska tillämpa på problem. Tex i fråga 17 där jag pratar om att inte identifera mig för mycket med min egen smärta utan tillåta mig se andras, kan en praktisk tillämpning vara att höra av sig till vänner som mår dåligt - OAVSETT hur jag själv mår. Det handlar alltså om att rutinera saker som annars anses vara självklara (men som sällan är det - och när man misslyckas med det självklara så sjunker man i självaktning).

Frågan som kommit upp de senaste dagarna är hur mycket man kan göra rutin av. Rutin av vänskap? Kärlek? Sex? Vart försvinner inte då spontaniteten? Och det problemet finns ju givetvis, men ångesten när jag INTE lyckas göra saker spontant och hellre låter bli - är värre. Iallafall just nu.