Ja, Elin gnäller. Smuleliten är en enda jävla oas av självömkan. Det blir lite mycket ibland. Man glömmer se utöver sig själv. Livet gör ont ibland. Men så mycket kärlek jag har runt omkring mig ändå!

Okkis matte Ingrid fick höra om mitt spruckna revben och skickade ett kort och presentkort på akademibokhandeln som tack för att vi tagit hand om Okki. Snällaste underbaraste Ingrid och Mats! Ingrid om du läser det här nu - Du anar inte hur glad jag blev över din omtänksamhet! Tack för att du bryr dig och är en så himla fin människa!.

Tårfyllda kvav över allting vått och oluddigt kan bli riktigt ordentligt rubbade när man ser sin älskade tassetjo ligga på jackan och visa upp både foder och framtassar. Älskade Mila blir nio år i år. Hon är min själ i päls.

När Jönssons kommer tillbaka från Florida kommer Mille över med en stor korg med saker till oss som tack för att vi passat Jim och Mad (trots att det var något vi gjorde för att vi blev lyckliga av det). Lill och Rolf har återgett mig tron på familjen. De ställer upp och hjälper oss med bröllopet på det sätt som en familj ska göra - och de är mitt ex- familj! Så rädd jag var för att förlora dem när jag och Mille bröt upp. Jag är fortfarande andlös över all den kärlek dom är och ger.

När allt är som värst så finns min fina Mana. Hon visar mig livet från andra perspektiv. Hon är min andliga lillasyster och när jag gick in på hennes sida efter att ha skrivit förra inlägget var jag gråtfärdig. Då hittade jag följande text om mig som hon skrivit:

"En liten brud med stort innehåll. Slukar svåra böcker om komplicerade ämnen och slåss för alla som har det svårt. Hon älskar katter och har mött sin andra halva i Freddi. Tillsammans utgör dem mina riddare som hjälper mig när jag har det svårt. 
Leticia är kaxig och står på sig och har ett större hjärta än någon annan jag känner. Att behandla någon annan orättvist existerar helt enkelt inte i hennes värld. Hon är kort sagt de svagas beskyddare. "

Sen blev det nya tårar, men glädjetårar den här gången.