Smuleliten

12 juni 2008 - Freakångest

Kategori: Secondhandbarn

Mail från barndomskamrats föräldrar att de inte kommer på bröllopet. Oväntad ångest över det hela. Väldigt oväntad och väldigt stark ångest. Det kommer liksom inte vara några människor på bröllopet som sett mig växa upp förutom våra grannar (tack gode gud för dom). Men jag har fått släppa farmor, mormor & morfar, resten av släkten. Barndomskamrater till pappa & mamma (av naturliga skäl). Då är det min barndomsvän från Colombia kvar och hennes familj. Om inte Tanja heller kommer så blir jag helt förstörd. Det kanske betyder mer för mig än för dom, jag vet inte.....men det betyder mycket för mig! Att några från förr - som sett mig som bebis och sett mig växa upp, är där på min stora dag. Men freakångest. Jag insåg hur ledsen jag var när jag stod på busshållplatsen på väg till Okki. Inget att göra åt. Jag och Freddi skulle träffas där - och sen skulle han iväg på jobb kl tre, och jag skulle vakta resten av tiden. När jag kom fram till Okkis så var allting kaotiskt. Och sen blev det ännu värre. Till sist var det så illa att jag var tvungen att gå igenom allting jag sagt och gjort under dagen i detalj eftersom det kändes som alla hatade mig - med rätta. Varje gång jag gick igenom det kändes det värre än förut. Och det slutade med sobril och beslut att åka hem. Vi ringde I och frågade om det var okej att lurven fick vara ensam två timmar. Det gick fint. Men jag skämdes. Och sen följde Freddi mig till bussen och nu är jag hemma och det kändes som ALLA på hela bussen såg på mig med hat-ögon. De granskade mig och fann mig fet, ful, äcklig, korkad, liten och dum. Jag kan övertyga mig själv om att ingen bryr sig det bittersta om mig på en fullsatt buss - men då känns det nästan ännu värre. Det här är freakångest när den är som värst. Eller egentligen inte....för isåfall skulle jag inte kunna skriva det här. Det kan bli värre. Men nu är jag hemma. Jag har tänt alla lampor och har en katt på skrivbordet, en i sängen och en som tittar dystert på mig vid matskålen (som är full). Jag har mina böcker, mitt broderi och möjligheten att blogga. Men ändå är jag vettskrämd. Varje gång ångesten försvinner föreställer jag mig att den inte var SÅ illa, trots allt. Att jag hade någon form av kontroll mitt i allt det svarta. Men nu när jag är där - det finns ingen kontroll. Det finns bara tankar på att hitta gömda rakhyvlar och sätta igång för att få bort skiten. Men jag får inte skära mig. Och jag måste lära mig att behärska monstret. Men måste det vara så svårt?

Kommentarer

  • freddi säger:

    du är en megakämpe och jag älskar dig så mycket

    2008-06-12 | 14:56:38
  • prÄllan säger:

    Du är underbarast av alla.. glöm inte det!



    Hade jag kunnat dra ångestmonstret ur dig hade jag gjort det... men jag är alltför bekant med det själv och vet att det bara dyker upp... och vad gör det då att ditt förnuft vet att de inte tittar och inte hatar, när du känner det in i märgen att de gör det.



    Tyvärr är det så svårt att behärska monstret, att tämja det till en liten grå plumklum som bara kommer fram när jag själv orkar.



    Men för var dag som går utan skadande... ju starkare blir du och desto mindre blir monstret...även om det inte känns så just nu.



    Du är underbarast av alla... och för att du ska få lite annat att tänka på (som om du inte hade nog) så har jag förlorat bilden av bröstet o grodan... du vet den som jag älskar. Kan du inte sända den till mig... om du vill... om du orkar.



    Nu kom regnet precis. Det är tungt ute. STefan är här, var med på skolavlutningen. BArnen ska med honom hem o jag har redan laddat för min nojja imorgon kväll att vara med mig själv. Tröst påsen och en film planerad...



    En väninna till mig, hennes son har gett ut en skiva, Johan Eriksson... Där älven flyter fram. För mig som känner dem är den så underbar. Rekomenderas. Kolla om du kan komma in på nedastående länk.



    Hade jag varit hos dig nu hade du, vare sig du vill eller inte, fått en stor varm kram.



    Love till er båda!

    /Ällan



    http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=182275728

    2008-06-12 | 15:40:44
    Bloggadress: http://prellan.blogspot.com
  • Ängla säger:

    Någon sa en gång t mig att det bästa med en riktig skitdag, är att även den tar slut. Känner med dig. Kraum. Du ÄR omtyckt.

    2008-06-12 | 17:13:42
  • Konstanze säger:

    Ta hit det där jävla monstret så skal jag läsa lusen av honom och skicka honom dit han bäst hör hemma, på planeten kafapofa där han kommer att försmäkta av goda tankar och dö av kärleksenergier...

    Du ÄR bra, du ÄR vacker, du ÄR klok som en uggla, du ÄR stark och jag beundrar din styrka, du är en riddarinna...

    2008-06-12 | 21:04:07

Kommentera inlägget här: