Jag läser en massa just nu. Det är otvivelaktigt Camilla Läckbergs fel! Somliga författare saktar ner ens lästempo, medan andra stressar upp det. Läckbergs deckare är som doping för letturomaner. Som en skriftlig spruta i arslet. Jag kan inte sluta läsa. Och det är inte bara Läckberg jag läser - utan ALLT. Klassiker, fantasy, deckare och historia. Konstigt nog minns jag sidonumren i alla böcker jag har påbörjat. Som sagt - doping.

Ikväll ska jag dock fräscha upp minnet med "Förintelsen i perspektiv" eftersom tentan ska lämnas in snart och jag knappt börjat. Jag ska skriva om en bok eller en film rörande förintelsen. Det är minnet av förintelsen jag ska behandla - inte historia, vilket är utmanande men inte särskilt kul när man snorar så mycket att det blir snigelspår när man flyttar sig från säng till säng (låter horigt men vi har två sängar - en i blårummet och en i sovrummet).

Troligen har jag gått på något bakteriellt. Min hals är sårig och kroppen ömmar. Trots det tog jag och Freddi oss en minimal promenadtur mitt på dagen. Det blev 859 steg och det är pinsamt - men bra med tanke på hur sjuk jag är.