Smuleliten

Jag tänker ibland att jag kommer förlora alla som jag älskar för att jag inte kan kompromissa, och för att jag inte kan, som mamma sa, "bara ha lite trevligt" när jag innerst inne är arg och ledsen. Jag är rädd att förlora dem jag älskar. Och mest rädd är jag för att förlora det fega kriget. Små elaka och syrliga kommentarer som förgiftar relationen och förstör den. De som inte tycker om mig som berättar om det och som gör att giftet sprider sig. Jag har så mycket kärlek jag vill ge, men jag vill inte ge den om jag riskerar att förlora den sen. Och jag vet inte hur jag ska hantera det här. Ett par föräldrar som inte alls varit snälla mot mig, och nu på ett sätt ramlar rakt in i relationerna igen. Jag vet att det kommer bli komplicerat men jag orkar inte. Jag har bråkat med så många. Mamma och pappa, lillebror, mormor och morfar, bästa vännen, bästa vännen en gång till - jag tror jag gjort rätt i att bryta med dem, eller låta dem bryta med mig. Men jag orkar inte mer. För jag fick en bror på bröllopet och jag har aldrig varit så lycklig som när jag tänker på den lilla familj jag har idag. Jag är så rädd att den ska försvinna. För då försvinner en bit av mig också.