Smuleliten

I serien om den unge trollkarlen är det vissa mönster som liksom bara måste finnas med. Varje bok måste börja med att Harry haft en misserabel sommar hos familjen Dursley och bara väntar på att få återvända till Hogwarts. Han återförenas i glädje med Ron och Hermione och avskyr att behöva träffa Draco Malfoy och professor Snape. Sedan ska han spela lite Quidditch och få en ny lärare i försvar mot svart magi.

Men sedan kommer alla momenten som inte är de samma. Mörkret som närmar sig. Faran som blir större. Utsattheten och maktlösheten. I "Fenixordern" har huvudkonflikten på allvar börjat nå utanför skolans gränser. Det har förvandlats till politik och när Harry Potter envetet hävdar att Lord Voldemort är tillbaks är det inte bara den nya lärarinnan Dolores Umbridge som vill tysta honom, utan hela magiministeriet. Ingen vill höra talas om något sådant och Harry Potter ska till varje pris tystas. Men det finns en sammanslutnning av människor som tror honom och de kämpar i tysthet för att förbereda sig inför den kamp som måste komma.

Precis som tidigare Potterböcker var detta en slukare. Slurp, så var allt läst. Nya fantasifulla varelser och magiska företeelser presenteras och får betydelse för historiens utgång. Konflikten fördjupas, mörkas och breddas. En värdig fortsättning på bokserien.

Jag har läst boken som ljudbok på engelska med den ytterst eminenta inläsaren Jim Dale. Jag är glad att jag fick spel på Christer Henrikssons krystade och överdrivna inläsning på Svenska så jag fíck tillfälle att njuta av Jim Dales mörkröstade och dynamiska oxfordengelska.

//Freddi