Smuleliten

22 mars 2009 - Fortsatta fyndigheter

Kategori: Vardagligheter

Har gjort inköp på två halsband från Noa Noa. Ett i rosa och ett i grönt. Resten av dagen i dimma. Jag läser Artur Szulc: "Röster som aldrig tystnar" som innehåller något så unikt som information om förintelsen som jag ALDRIG hört talas om. Jag har överhuvudtaget läst väldigt lite om Polen. För mig har Polen varit skådeplatsen för det värsta folkmordet genom tiderna, och jag har förvånats över hur stark identifikationen mellan polackerna och förintelsen - är än idag, medan tyskarna tycks ha ruskat av sig skulden för länge sedan.  Jag har bara läst halvvägs så jag ska inte skriva någon recension på boken än men kan lugnt påstå att jag läser boken med vamt intresse! Mer om detta imorgon.

20 mars 2009 - Dagliga våndor

Kategori: Vardagligheter

Strike!!! Pollensäsongen slog till med besked. Jag kände mig lätt yr när jag vaknade imorse. Vi åkte och simmade, och det blev 34 längder. Men sen var det som om all energi bara tog slut. Jag somnade och vaknade av att hela världen stormade, men jag var instängd i en kliande klusterhuva. Allt gjorde ont och trots tabletter och sprej har allergichocken inte gett medsig. Jag glömmer alltid att jag befinner mig i Skåne, inte i Stockholm. Våren kommer en månad tidigare här nere. Vem orkar andas när luften är fylld av hägg, björk och gräs? Inte jag. Jag låter bli av rent trots. Vill jag gärna intala mig själv - för isåfall kan jag ju sluta (börja?) när som helst och allt kan bli bra igen. Skitsamma.

Det har inte blivit så mycket vettigt gjort här hemma. Och nu tänker jag gå och lägga mig med en trevlig förintelsebok. Var och en roar sig på egen fason. SVT:s satsning "Grillat" börjar förresten ta sig lite nu. Roasting på riktigt! Ändå ryser jag av obehag varje gång en komiker skämtat på gästens bekostnad och sen ska KRAMA offret. Roasting en sak - kramas efteråt en helt jävla annan! Jag menar, om man nyss blivit skallad inför publik, kanske man inte direkt njuter av att kramas av förövaren - och när det ingår i konceptet blir det obehagligt.  Själv tycker jag det räcker med att de vinkar åt varandra eller något.

Kramar är överhuvudtaget något av det vanskligaste som finns. Jag är nog ubersvensk i den meningen att jag sällan vill ha kroppskontakt med någon om jag inte väljer det själv. Kramar som ett sätt att hälsa är som att nosa varandra i arslet som ett par hundrar. Ingen höjdare.

5 mars 2009 - Rean är över

Kategori: Vardagligheter

Igår var vi och fyndade lite husgeråd på Rusta. Dock blev vi lite konfunderade över Rustas annorlunda prissättning. Vi hamnade i den absurda situationen att vi argumenterade för att få slippa betala reapriset och i stället betala ordinarie pris. Detta fick vi slutligen.

29 februari 2009 - Tanyas "listjävel"

Kategori: Vardagligheter

1. Stänger du av mobilen när du sover? Jag har sällan koll på var min mobil är, om den är på eller ej. Enda gången jag är noga är om någon av mina vänner mår väldigt dåligt, för då vill jag att de ska kunna nå mig direkt.
2. Vem såg dig senast naken? Freddi
3. Hur såg du ut på högstadiet? Jag var rätt söt, hade alltid hängselbyxor i jeans, korta toppar i starka färger och gick barfota.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Glädjerynkor & mysig, man ska bli glad av att se mig
5. Hur var du på dagis? Jag och mina två bästisar Lina och Mats brukade ställa till massor av elände. Vi smet in i köket och saltade maten och tryckte in konstiga saker i eluttagen. Men jag var också väldigt närhetsberoende och ville läsa böcker tillsammans med fröknarna.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Ärligt talat är jag nog rätt jobbig att jobba ihop med. Jag har lätt för att "ta över" organisationen och tvinga mina medarbetare att jobba lika mycket som jag, lägga ner lika mycket energi. Jag är väldigt idérik och om man gillar att förnya saker är jag TJEJEN....men annars, troligen lite udda.
7. Har du celluliter? Massor, har anlag för såna där :(
8. Biter du på naglarna? Vilka naglar? Jag önskar jag kunde sluta, men så fort jag blir det minsta oroad så börjar jag gnaga.
9. Har du något handikapp? Dövhet
10. Är du rädd för att få hängbröst? Rädd? Jag skulle inte bli särskilt glad, men rädd är jag nog inte.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Gud är gud. Vi använder manliga attribut eftersom vi har en patriarkalistisk tradition i kyrkan. Egentligen borde vii säga att Gud är både fader & moder. Jag tror Gud är könlös
12. Svär du? Mycket
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Jag bjuder in dem på te och kaka. Men det är evigheter sen de var här sist så jag antar att de blev lite skrämda sist
14. Hur homo är du på en skala 1-10? hm....en fyra kanske
15. Tror du på utomjordingar? Rent generellt nej - men å andra sidan vet jag ju att Mona Sahlin faktiskt existerar - så ...tja det är lite tveksamt
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Solrosens vitlöksmarinerad oxfilé
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Jag är inte jätteglad i gröt, eller rotfruktsmos.
18. Har du blivit arresterad? Nopp aldrig
19. Ljuger du? Nej, jag kan inte ljuga. Ibland tränar jag på Freddi. Som längst har jag hållit masken i tjugo sekunder.
20. Har du kysst en polis? nej
21. Är du rädd för Securitasvakter? varför skulle jag vara det?
22. Har du någonting att dölja? Eh, kanske
23. Vad har du på din nyckelknippa? En söt nallemojäng som jag fick av Margareta när jag gick i högstadiet, samt mina husnycklar och nycklarna till Okki
24. Är du/har du varit gift? Ja jag är gift
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Nej det skulle jag nog inte.
26. Kan du laga cyklar? Nej
27. Kan du fixa med bilar? Vill inte
28. Brukar du köra om? nej
29. Kan du baka bröd? nej
30. Vet du hur man frostar av en frys? nej (börjar känna mig lite trotsig just nu)
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Top Model skulle vara rätt fränt

Jag utmanar härmed dessa bloggare att göra denna lista: Jenny K, Mana, Eva P, Rum 237, Prellan & Tom

29 februari 2009 - Jag har ingen lust

Kategori: Vardagligheter

Idag ska jag plugga. Jag har ingen lust. Jag ska tvätta. Jag har ännu mindre lust. Jag ska gå ut på en promenad för att vakna till lite, jag dödar all lust tills den skriker av smärta. En del grejer jag undrar över en sån här dag i slutet av februari och dagen då äckelfestivalen promotas som om det vore krig mellan Sverige och Norge (ärligt talat skulle det troligen ändå ge färre rubriker än vad Sanna/Sara/Patrik/Killer/Snetch/Daniel (jag kan inga namn) kommer ha på sig under finalen. YEEEEEEK. Jag har ingen lust. Och jag undrar om det skulle ses som ett politiskt ställningstagande om många människor begick självmord precis under sändningen. Liksom som en markering - nu är det nog. Aldrig mer glitter, "nakenchocker" eller delfestivaler. Men jag antar att det är sak samma.

Fel självmordsbänägna tittare tog livet av sig - skulle bli rubriken. Och sen skulle allt börja om på nytt.

Jag hatar att gå, jag hatar att tvätta, jag hatar att plugga. Jag vill slå någon. Å HERREGUD - NU LÄSER JAG PÅ AFTONBLADET ATT DET INTE ÄR FINAL IKVÄLL. Jag dör. Vad fan håller dom på med? Så vi måste genomlida det här glamhelvetet ännu längre?

27 februari 2009 - Sånt som händer

Kategori: Vardagligheter

Ännu har "judisk mystik" inte börjat. Jag fortsätter läsa mina böcker för läskursen i psykologi, kognitiv beteende terapi. Jag är halvvägs klar med "Mindfullness". En bättre recension på mitt hatobjekt "Självkänsla på djupet", måste skrivas inom kort. Jag funderar på att använda samma teknik till alla recensionerna. Först ta reda på tekniska begrepp som alla författare använder sig av. Sen jämföra metoder och se om några använder samma metoder men kallar de för olika saker. Både jag och Freddi är rätt förkylda. Men likväl blir det badhuset i eftermiddag. Det är svårt att låta bli när man mår så bra av det! Jag vet att jag borde dra ner på godis och sånt, men samtidigt tänker jag - det är inte badsäsong och just nu kan jag unna mig båda delarna - motion&godis. Det är okej. Fast den där lilla tanten som liknar min mamma sitter i mitt huvud och säger att det inte är okej alls. Jag gillar inte huvudtanter!

Jag har kommit till sidan 300 i "De välvilliga" som är en fantastisk bok. Jag trodde först att det var en biografi, men det är fiktion, men fiktion med väldigt mycket faktisk bakgrund! Beskrivningarna följer de faktiska beskrivningar av sonderkommandon i Ukraina - som jag haft på mitt sängbord i en smärre evighet (för att det är så svårt att läsa ut den i ett svep ). The black book kom ut redan 1944 och är vittnesmål från de många byarna i öst som utsattes för einsatzgrupperna. Och författaren till de Välvilliga har uppenbarligen läst denna bok - och tusen andra, för jag känner igen material från trovärdiga källor och därför är läsningen - trots att det inte är en "riktig" biografi fruktansvärt engagerande och angeläget. Jag har svårt att låta bli att läsa. Litteraturonani - det är svårt att låta bli

Om ett litet tag kommer Freddi. Jag är hungrig som en varg så jag ska föreslå att vi äter innan simningen. Sen är han ledig ikväll och i natt. Det blir skönt att slappa och ha honom nära under natten. Det om det! Tradera försäljningen har tagit fart. Några ytterligare Noa grejer ligger ute, flera som jag tror några av mina stamkunder kommer gilla. Så bara swischa iväg till mina auktioner och kolla - klicka på bilderna så kommer du dit!. Adios!

13 februari 2009 - Fullt hus

Kategori: Vardagligheter

Igår fick vi katt-tillskott. Familjen Jönsson reser iväg och åker skidor en vecka. Under tiden ska Mad och Jim vara här. Det har gått bra de tidigare gångerna även om det brukar ta ett par dagar innan de är leksugna igen. För två sekunder sedan kom Hannes och släppte in Max här. Och nu låter Jim som om han sjunger en judisk bön. Vi får nog alla be en bön om att katterna ska hitta ett sätt att samsas. Välkommen till Gazaremsan!

11 februari 2009 - Inre barn och Kapten Kolossal

Kategori: Vardagligheter

Idag kommer allas vår Kapten Kolossal på besök. Jag är så trött att ögonen går i kors. Men det är Freddi som är underhållaren. Vi har varit på badet. Jag simmade arton längder men orkade knappt gå i land sen. Det är lätt att tro att man orkar mer än man orkar. Men de där sista krafterna är viktiga att hushålla med för annars brakar jag samman och det tar timmar att samla ihop bitarna igen. Ikväll ska jag avsluta en av läskursböckerna, "Självkänsla på djupet" som är en oerhört irriterande bok. Boken handlar om att finna sitt inre barn och bli vän med det. Tyvärr vill mitt inre barn lappa till Cullbergs inre barn för hon är så påfrestande. Hennes favorituttryck är "när livet lägger krokben" och det har gått så långt att jag ryser av obehag varje gång hon använder frasen (typ minst en gång på varje sida). Jag antar att jag måste skriva en mer uttömmande recension än "titta på omslaget - visst ser hon dryg ut - läs inte boken" - så jag ska ge mitt inre barn ett par sobril och försöka stoppa raseriutbrotten.

P.s är det bara jag som tycker att det låter rätt konstigt att man ska reparera negativa självbilder. Är det inte bättre att försöka bli av med de negativa självbilderna och ersätta dem med positiva självbilder? Eller skulle det sabba Cullbergs möjlighet att inkassera stålar på depressiva klienter i fortsättningen? Carpe Jugulum!

10 februari 2009 - Sånt som vi gör

Kategori: Vardagligheter

Mitt i pms-veckan finns det inte mycket som är roligt. Även om jag inte drabbas lika mycket som när jag käkade "desolett - självmord är jättelätt!" så är de här dagarna tunga. Glädjande i mörket är Jenny K:s vackra bilder från bröllopet som hon la upp idag (se länk). Jenny är en av de bästa fotografer jag vet. Och jag har mött många (plåtats av fler än fyrtio fotografer). Något jag lärt mig är att en bra fotograf inte kommer an på kameran. Duktiga fotografer tar bra bilder även med billiga engångskameror. Eller som det väldigt uppenbara intryck jag fick när jag följde med Mikael Jansson till fotomässan år 2005 - storleken på objektivet har ingen betydelse. Det är hur man hanterar eländet som gör den stora skillnaden. Jenny är en fantastisk fotograf. Hennes bilder är mer konstverk än vanliga fotografier. Hon inspirerar verkligen mig i mitt eget fotograferande!  

Igår var jag hos CI tekniker. Jag är så glad att höra igen att jag sällan noterar hur bra ljudet på CI:n fungerar. Gårdagen visade dock att min högtalare var helt kraschad och jag hade knappt märkt något. Jag kompenserar upp när ljudet inte fungerar och märker inte nyanserna. Men när jag fick tillbaka min livskamrat så var ljudet så rent och klart. Och de senaste timmarna har jag lyssnat på The Doors och jublat! Hörapparaternas ljudkvalite var urusel i jämförelse med CI och det facinerar mig att jag "nöjer" mig med det ljud jag hörde när högtalarna krånglade. Operationen var ingen enkel väg till lycka. Men det är onekligen en skön känsla att höra Milas underbara stämma när hon spinner och vill pussas på kinderna (två på vardera kind - sen en på munnen - precis som en liten fransyska!

Jag har fått hem två böcker om förintelsen. Den ena innehållande Auschwitzrapporten som Rudolf Vrba stod bakom samt en som handlar om de vita bussarna. Spännande läsning väntar - men först ska jag bli klar med Pratchetts "Carpe Jungelum". Pussar!

10 februari 2009 - Om världen ler mot dig, le tillbaka

Kategori: Vardagligheter

Kanske är det bara jag, som efter en kopp kaffe blev lite muntrare... Men nog ler världen åt mig idag?



Mitt kaffe ler idag



En trevlig krokodil log mot mig i förrgår.



Min vänstra fot var jätteglad denna morgon
(jmf. med Daniel Day-Lewis vänstra fot, i filmen "Min vänstra fot" från 1990.
Mycket dystrare om jag får säga så.)

// Freddi

9 februari 2009 - Gårdagserineringar

Kategori: Vardagligheter

Nu är klockan sju minuter över tolv så det är inte vår halvårs dag längre. Men som ni sett i inläggen innan så har vi äntligen fått ut lite information om bröllopet, men de mästerligt fina bilderna som M.Jansson tog. Igår firade vi genom att träffa Familjen Lemur och sen ta en kattresa. En bild som jag tog - ovan

8 februari 2009 - Ny familjemedlem

Kategori: Vardagligheter

Han har tjatat och tjatat sedan han kom med i familjen. Han vill ha en officiell presentation som Freddis personliga och utmärkta dator. Till slut kan jag inte göra annat än att göra det lilla livet till viljes.
Får jag presentera Wall-EEE!

4 februari 2009 - Nya droger

Kategori: Vardagligheter

Jag är genomförkyld. Det skiter jag i. Min nya drog är simmandet. Jag sätter gränsen vid åtta längder av hälsoskäl - men det ska jag göra, om någon timme eller två. Ikväll ska jag börja pilla på en mer vetenskaplig recension av Heberleins bok - och sen har jag flera av de andra kursböckerna att sätta tänderna i. Bästis Mille är i Thailand och sörplar sol. Jävla groda vad jag är avundsjuk på honom! Fast jag unnar honom det förstås - lite :)
(bilden är från Spanien när JAG var brun och härlig och smal och räligt glad i små isglassar som smakade syntetiskt)

Ni vet, när det börjar regna spikar och det blommar i helvetet? Det är ungefär idag för jag fick ett brev från försäkringsbolaget. För det slutliga bostadsbidraget som de tydligen räknat ut fel - har jag 1870 kr att plocka ut. Snorvänligt och väldigt läskigt! För känner jag försäkringskassan rätt så kommer det snart komma en inkassogrej där jag ska betala 2870 kr för att de gjort fel med en utbetalning.

Men fram till dess tänker jag bara låssas som absolut ingenting
*visslar*

och ja, det är en liten bit av en tutte. Det bjuder jag på :) när till och med FK är övergenerösa

3 februari 2009 - Bloggutmaning

Kategori: Vardagligheter

Bloggutmaning från Mana, ta den fjärde bilden i fjärde mappen i datorn och lägga upp. Problematiskt eftersom mina mappar är fulla med mappar som oftast är tomma för att jag tar bort innehållet men inte själva mappen. I min fjärde mapp finns min brevväxling med författaren Hans-Eric Hellberg och här finns bara två bilder. Jag la upp den andra bilden som han skickat till mig. Så här är den alltså. En bild på en av Sveriges bästa ungdomsförfattare!

2 februari 2009 - Tandläkarskräck

Kategori: Vardagligheter

Jag har fog för min tandläkarskräck. Sist hade en fyllning lossnat och min nya tandläkare övertygade mig om att hon kunde laga tanden utan att det skulle kännas något - och propsade på att vi skulle strunta i bedövning. Jag kan inte påstå att jag var särskilt förtjust i idéen men bestämde mig ändå för att lita på att det hon sa stämde. Det gjorde det inte. Och trots att jag sa att det gjorde väldigt ont avfärdade hon mig med att det inte fanns några nerver i tanden och därför inte KUNDE göra ont. Påminner mig om mina föräldrar! Efter lagningen skulle jag låta bli att äta något på en timma. Men för att vara helt säker lät jag bli att äta på fem timmar. På kvällen när jag borstade tänderna ramlade lagningen ut. Katastrof. Jag genomlider inte det där helvetet för en urusel lagning! Idag var jag tillbaka hos samma tandläkare (för annars gäller ju inte garantin). Jag tog upp att jag inte kände mig trygg (jag hade fått en hel lugnande tablett) och ville kolla med henne vad som gick fel förra gången. Men hade inte väntat mig den reaktionen som kom. Hon ifrågasatte för det första att hon gjort något fel!!! Det var för mycket saliv och därför hade lagningen ramlat av, sa hon, och tittade sen på mig. Jaha? Och DET skulle vara mitt fel? Näe, men jag ville ju inte ha bedövning - och då är det svårt att laga ordentligt.
Men det var ju jag som VILLE ha bedövning - och ni övertalade mig att skita i det! Till sist lutade hon sig fram och sa "så du säger att det är mig det är fel på?" och jag bara glodde på henne. Ja det säger jag! Jag är tandläkarrädd och när du ifrågasätter om det gör ont, då och även nu, så känner jag mig inte trygg.

Hon snörpte på munnen, och vevade ner stolen. Och tro mig, det finns få saker som är så obehagliga som att gå till tandäkaren, öppna käften och tvingas lita på en människa som redan har behandlat en illa - som dessutom är fly förbannad. Fy i helvete. Och visst gjorde det ont. Mer än det brukar göra. Bedövningssprutan var hemsk. Efter att ha hållt på jättelänge säger hon plötsligt "oj det gör visst ont, men jag kan göra det lite långsammare" - efter det gjorde det inte ont alls! Jävla häxa.

Efteråt gick vi och simmade. Jag halvt kollapsade när vi var klara. Glöm tai chi! Inte en chans. Hela min kropp värker, precis som tanden som inte har några nerver. Inbillning? Smärtsam inbillning i såfall.

2 februari 2009 - Vardagliga saker

Kategori: Vardagligheter

Jag hade glömt en tandläkartid. Bra? Jo, för nu slapp jag oroa mig i tid och otid. Jag ska vara där om fyrtio minuter - inte tillräckligt lång tid att bli nipplig på - eller? Vårt skafferi är blä just nu. Vi har inga normala saker kvar att äta och därför är jag störthungrig. Efter tandläkare tänkte jag dra till badet - och jag kommer garanterat dö av utmattning, varför jag skriver detta som ett sista inlägg till er trogna läsare.

1 februari 2009 - Monsturös början på månaden

Kategori: Vardagligheter

Oro Inne ute överallt.
Jag är glad att jag börjat simma på allvar, det hjälper lite. Den här veckan har jag varit på badet fyra gånger. Jag kommer definitivt fortsätta. Jag kommer ha två läskurser den här våren, samt en vanlig kurs inom judisk mystik. Den första läskursen är för en av mina favoritlärare som har en nästan ofattbar skön förmåga att plocka samman smultronlistor med böcker. Ibland kan man ju som student vara lite lat och hoppas att man läst några av kursböckerna på listan. När det gäller dessa kurser blir jag bara lycklig av att utvidga mitt läsande. Så jag har väl åtta böcker att plöja igenom inom kort.

Det är Ann Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" som är utgångspunkten. Jag läste Heberleins "Människans sexualitet" förra hösten eftersom den fanns på kurslistan. Jag föll handlöst och kontaktade henne direkt efteråt för att berätta att jag uppskattade boken väldigt mycket. Hade det varit idag hade jag inte vågat. För hennes bok handlar ju om MIG. Det väcker så många känslor i mig. Jag vill krama henne och berätta hur underbart det är att någon förstår. Samtidigt inte bara förstår hon - hon är med om det själv. Det kan väl knappast vara något att hylla någon för? Ingen borde behöva.

Men jag ska kontakta henne, för det här är också den inriktning som jag vill satsa mest på i mitt framtida arbete. Jag önskar att kyrkan kan utvidga sina möjligheter att hantera just självskadebeteende. En grej jag tänkt på alla de gånger jag suttit på psykakut eller tjabblat med jävligt konstiga psykologer (alldeles för många som är mer galna än mig) - är att andligheten aldrig får rum. Bota gör man med tabletter eller djupdykning i barndomsupplevelser. Herregud, bara tanken på det gör mig deprimerad. Kyrkan har utbildade präster och psykologer i Lukasstiftelsen. Men det är så lite. Jag tycker att alla präster ska vara utbildade så att zebraflickorna vågar sig in genom de tunga kyrkodörrarna och får veta att dom också är ljus i Gud.

Nu ska jag läsa Pratchetts "Thud" och sen ska jag faktiskt sova. Jag är hiskeligt trött av allt som hänt på sistone och vill egentligen bara isolera mig några månader för att få läka.

29 januari 2009 - Bilder från gårdagsresan

Kategori: Vardagligheter


Vi gillar verkligen Köpenhamn. Det är en skön stad att strosa runt i och även när det är vulgo-rea nästan helt utan trängsel.
1. Smörrebröd på Magasinet, Freddis, jag åt ål som förra gången och det var lika gott
2. Snällaste Noa Noa expediten vi träffat hitills - så himla snäll!
3. Nallebjörn från en gullig liten affär på ett avsides stråk
4. Bron till fjärran land
5. Fina provdockor på Urban Outfitters
6. Ännu finare muggar från UO
7. Rött och prickit från samma affär som ovan. Vi gillar massor!
8. Jag framför en väldig reaskylt

27 januari 2009 - Oslagbar kombination

Kategori: Vardagligheter

Jävla älskade Freddi som ger mig en bok med klister i. Faktiskt klibbigt hopplöst klister. Slutar inte klibba förrän hela boken är utläst. Det är den tidigast klockan sex imorgonbitti om jag fortsätter så här. Å andra sidan var jag vaken nog för att buda hem min älskade kjol från Noa Noa. Kavajen till anlände idag och den sitter så underbart fint. Jag tror att det är en av de vackraste saker jag har i min garderob just nu. Ren lycka! Jag hade överlåtit budandet åt min kära, men när jag ändå inte kunde slita mig från läsandet tyckte jag att det var lika bra att sitta kattliktstilla de sista minutrarna innan budandet gick ut - för att förskansa mig mästerverket. Och den gick för 40 pund ungefär. Grymt bra med tanke på att kavajen från början hade kostat 2200! Så jag tror att jag lyckades fynda eftersom kjolen tillhör. Whatever. Jag vet inte om jag vill resa in i Vrbas helvete igen. Vara vaken så här länge kanske egentligen handlar om att jag inte kan sluta läsa för OM jag slutar läsa får jag mardrömmar och om jag läser ut hela boken kanske jag får sova bättre sen, för då vet jag ju hur det slutar. Just nu befinner jag mig den där djävliga natten när åttatusen zigenare från Theresienstad skulle gasas ihjäl och hur motståndsrörelsen gav upp. Det gör ont i magen på mig. Det är löjligt att känna sån ångest att man vill ge sig på ett par sobril. Borde jag läsa sånt här? Är det vettigt? Allt gör ont. Jag fattar inte att människan kan vara så jävla sjuk att hon gör sån här saker. Å andra sidan förstår jag systemet och det skrämmer vettet ur mig. Om den enda chans att överleva är att bli en kugge i maskineriet. Vad har man då egentligen för val?

Djävelskaper. Här får ni iallafall en bild att titta på som gör mig lite lyckligare till mods.

26 januari 2009 - Vägen

Kategori: Vardagligheter

I dag var jag och Elinleticia och provade på vår grannes (Max husse) Tai Chi kurs nere på gården. Jag sa till Elinleticia: "Äh, vi går ner och provar. Tai Chi - då står man bara still och rör lite på armar och ben. Det är inte så jobbigt." En och en halv timme senare höll jag inte med mig själv längre. Då hade jag fått vila flera gånger då "stå still" är förbaskat ansträngande när man gjort det i en kvart i sträck.
När hela gruppen sedan satte igång att röra sig enligt ett förutbestämt mönster - likt en skock flyttfåglar - var jag och Elinleticia mest i vägen och i slutskedet valde vi att dra oss undan och bara titta på.

Jag lättade mitt hjärta och berättade detta för Elinleticia:
"Jag känner mig i vägen", sa jag.
"Ja", sa hon "det är Tao". 

(Sug på den repliken och återkom när ni listat ut vad hon menade. :-D )