Smuleliten

31 januari 2009 - Ibland orkar jag inte

Kategori: Secondhandbarn

Be dig dra åt helvete
kan du göra det iallafall?

Du som slår
och går
och hoppas att jag
står kvar när du
kommer tillbaka

för att slå mig igen
Jag hatar er som
inte ser mig
som tycker att jag
behöver
för mycket

Teckenspråk är för svårt
att lära
att använda
att behöva
att avläsa en skyldighet
När blev du viktigare än mig?
Jag säger inte att det är lätt
men varför ska det
bara vara svårt
för mig

31 januari 2009 - Flykten

Kategori: Likvidation

Om man anordnar en tävling, men inte deltar, kan man aldrig kalla sig själv för vinnare. Det ingår inte i konceptet. Så därför hade nazisterna fel redan från början, när de hävdade sin rätt att härska över andra folk eller till och med gå så långt att eliminera dem för lebensraum. Hitler missförstod Darwin på så många sätt. Nazisterna var hycklare. Jag tror de flesta kan hålla med om det påståendet. Men det darwinistiska sättet att betrakta överlevnad finns kvar. De som överlever är starka och beundransvärda människor, vilket naturligtvis leder till att offren, de som inte överlevde - inte betraktas med samma respekt. När det gäller förintelsen blir vår syn på de överlevande ambivalent. Vi vill hävda att de som dog var martyrer (och inget, inte ens mänsklighet får svärta ner deras minne) medan de som överlevde var hjältar. När denna föreställning förs fram av överlevande kan minnena förvrängas, särskilt om den överlevande upplever sig skriva i opposition mot förintelseförnekare som i sin tur slår ner på allt som kan vara inkorrekt. Förintelseförnekarna utgår från devisen att om en sak är inkorrekt - så är hela historien det.

Faran i vårt betraktande av historien är vår tendens att vilja förenkla saker. Antingen är man god - eller så är man ond och uttrycken för något mittimellan är förvirrande och förstör harmonin. Därför är alla judar goda offer och alla tyskar onda jävlar (som dock ändrar sig väldigt snabbt när USA går in och rustar upp landet till en solskensdemokrati strax efter kriget). Ingen människa är förmögen att berätta helt objektivt. Det ligger i sakens natur. Vår uppväxt, våra etiska föreställningar och vår nuvarande livssituation påverkar alltid hur vi ser på saker och ting. Därför kan vi uppleva en bok/film olika vid skilda tillfällen vi läser/ser den. Men när det gäller somliga historiska händelser tycks vi slopa nyanserna till förmån för dramaturgi. 

Jag har skrivit om det här förut. Förintelsens dramaturgiska finess och de psykologiska grepp människan använder för att kunna förstå något så stort och ondskefullt. Sådant heliggörande av förintelsen som exempelvis Elie Wiesel ägnade sig åt. Eller raka motsatsen, de som hävdar att allt som de överlevande säger och gör - ska ifrågasättas på ett helt annat sätt än vittnen till andra historiska händelser. När det gäller förintelsen finns där flera mycket intressanta överlevare som skrivit sin historia. Somliga är mycket tydliga med att deras minnen kan innehålla detaljfel (t. ex Primo Levi betonar detta både i förord och efterord till sin bok "Är detta en människa?"), andra vill överhuvudtaget inte bli ifrågasatta utan upplever detta som en kränkning. De kan inte minnas fel och alla som ifrågasätter detaljer gör detta för att de inte förstå - och inte upplevt förintelsen själva.

Förintelsen är intressant framför allt för att den visar hur lågt människan kan sjunka och hur hon börjar agera när de etiska lagarna sätts ur spel. I de överlevandes berättelser kan vi granska förloppet och kanske förstå hur förintelsen kunde inträffa - och varför den inte förhindrades av demokratiska länder som inte styrdes av maktgalna diktatorer. Rudolf Vrba är en av de allra mest intressanta överlevande. Han, ensam överlevde dödslägret Majdanek. Han lyckades tillsammans med sin vän Alfred Wetzler fly Auschwitz under den tid då lägret var mest aktivt. Utan Rudolf Vrba hade Auschwitz-protokollet kanske aldrig skrivits. Och vi kan eventuellt föreställa oss att Vrbas handlingar räddade liv (men inte säkert).

Till skillnad från andra överlevande som Primo Levi, Imre Kertez, Ebba Sörbom med flera är Rudolf Vrba en överlevande som verkligen tycks ha överlevt - även i själen. När jag läser Levi eller Kertez slås jag av tomheten. De skriver sina egna gravar. De överlevde men lämnade kvar större delen av sig själva i helvetet. Men när Vrba skriver får jag känslan av att han överlevde på alla sätt och vis och att han fortfarande är arg. Han tillåter sig själv att inte förlåta, inte be om ursäkt och skriva sin historia på sitt sätt, befriat från rädsla att bli ifrågasatt. Vilket han har blivit. Vrbas minnen har ifrågasatts av Yehuda Bauer och andra erkända historiker. Till skillnad från Wiesel som också hävdar att hans minnen stämmer - även om han konfronteras med motsatsen - tycks Vrba inte förheliga sina upplevelser. Och det gör att hans berättelse är oerhört befriande att läsa.

Vrba berättar oerhört ofattbara saker och med patos vilket gör att man inte distanserar sig till honom - eller till situationen. Denna ärlighet gör också att man får en mer nyanserad syn på de överlevande. Ingen jude överlevde utan att göra det på bekostnad av någon annan. Ansvaret ligger inte hos offren, men om man struntar i den faktiska del de hade, grumlar man minnet av de som gjorde uppror på ett påtagligt sätt. För det är omöjligt att jämföra äpplen och päron. De som inte orkade stå emot mer än genom att göra ett passivt motstånd skiljer sig iallafall (även om det inte ligger i en värdering) från de som gjorde aktivt motstånd (t ex Warsawa-upproret). På ett annat plan kan man jämföra med tyskarna. De tyskar som lät bli att skjuta judar i sin militärtjänstgöring mot de som offrade sina liv för motståndsrörelsen (Sophie Scholl). Man måste förstå nyanserna. Vrba berättar om helvetet. Han ger oss en uppriktig bild av vad han tvingades göra för att överleva. De aspekterna måste vi förstå om vi ska ha en komplex bild av förintelsen.

Större delen av boken handlar om lägren och om flyktplanerna. Tyvärr saknade jag en utförlig beskrivning av Vrbas försök att väcka opinion i Världen och om hans besvikelse när de allierade ignorerade hans bevis. Vrbas betraktelse av detta svek var det som jag ville läsa mest om. "Flykten" är en osannolik berättelse om en osannolik man. Den är facinerande och omöjlig att sluta läsa. Och när jag säger omöjlig - så menar jag det. Om man står ut med att läsa om de vidrigheter som Vrba genomlidit så går det inte att släppa boken. Spänningen är ofantlig från början. Jag gav boken en stark fyra i betyg. Det känns som om jag har flyt när det gäller att hitta nya och intressanta perspektiv från den del av historien som sysselsätter mig mest.

29 januari 2009 - Bilder från gårdagsresan

Kategori: Vardagligheter


Vi gillar verkligen Köpenhamn. Det är en skön stad att strosa runt i och även när det är vulgo-rea nästan helt utan trängsel.
1. Smörrebröd på Magasinet, Freddis, jag åt ål som förra gången och det var lika gott
2. Snällaste Noa Noa expediten vi träffat hitills - så himla snäll!
3. Nallebjörn från en gullig liten affär på ett avsides stråk
4. Bron till fjärran land
5. Fina provdockor på Urban Outfitters
6. Ännu finare muggar från UO
7. Rött och prickit från samma affär som ovan. Vi gillar massor!
8. Jag framför en väldig reaskylt

28 januari 2009 - Ofrånkomligt tröttsamt

Kategori: Secondhandbarn


Idag har jag haft det bra. Fram tills jag kom hem.

28 januari 2009 - Danmark hela dagen

Kategori: Min garderob

Idag åker vi till Danmark för att shoppa, åka skridskor, äta ålsmörgåsar och gotta oss i kärleken. Jag har längtat. Nu sitter jag bara och väntar på att Freddi ska komma med bilen och sen drar vi.

27 januari 2009 - Fågellycka

Kategori: Lyckligmapp

27 januari 2009 - Oslagbar kombination

Kategori: Vardagligheter

Jävla älskade Freddi som ger mig en bok med klister i. Faktiskt klibbigt hopplöst klister. Slutar inte klibba förrän hela boken är utläst. Det är den tidigast klockan sex imorgonbitti om jag fortsätter så här. Å andra sidan var jag vaken nog för att buda hem min älskade kjol från Noa Noa. Kavajen till anlände idag och den sitter så underbart fint. Jag tror att det är en av de vackraste saker jag har i min garderob just nu. Ren lycka! Jag hade överlåtit budandet åt min kära, men när jag ändå inte kunde slita mig från läsandet tyckte jag att det var lika bra att sitta kattliktstilla de sista minutrarna innan budandet gick ut - för att förskansa mig mästerverket. Och den gick för 40 pund ungefär. Grymt bra med tanke på att kavajen från början hade kostat 2200! Så jag tror att jag lyckades fynda eftersom kjolen tillhör. Whatever. Jag vet inte om jag vill resa in i Vrbas helvete igen. Vara vaken så här länge kanske egentligen handlar om att jag inte kan sluta läsa för OM jag slutar läsa får jag mardrömmar och om jag läser ut hela boken kanske jag får sova bättre sen, för då vet jag ju hur det slutar. Just nu befinner jag mig den där djävliga natten när åttatusen zigenare från Theresienstad skulle gasas ihjäl och hur motståndsrörelsen gav upp. Det gör ont i magen på mig. Det är löjligt att känna sån ångest att man vill ge sig på ett par sobril. Borde jag läsa sånt här? Är det vettigt? Allt gör ont. Jag fattar inte att människan kan vara så jävla sjuk att hon gör sån här saker. Å andra sidan förstår jag systemet och det skrämmer vettet ur mig. Om den enda chans att överleva är att bli en kugge i maskineriet. Vad har man då egentligen för val?

Djävelskaper. Här får ni iallafall en bild att titta på som gör mig lite lyckligare till mods.

26 januari 2009 - Vägen

Kategori: Vardagligheter

I dag var jag och Elinleticia och provade på vår grannes (Max husse) Tai Chi kurs nere på gården. Jag sa till Elinleticia: "Äh, vi går ner och provar. Tai Chi - då står man bara still och rör lite på armar och ben. Det är inte så jobbigt." En och en halv timme senare höll jag inte med mig själv längre. Då hade jag fått vila flera gånger då "stå still" är förbaskat ansträngande när man gjort det i en kvart i sträck.
När hela gruppen sedan satte igång att röra sig enligt ett förutbestämt mönster - likt en skock flyttfåglar - var jag och Elinleticia mest i vägen och i slutskedet valde vi att dra oss undan och bara titta på.

Jag lättade mitt hjärta och berättade detta för Elinleticia:
"Jag känner mig i vägen", sa jag.
"Ja", sa hon "det är Tao". 

(Sug på den repliken och återkom när ni listat ut vad hon menade. :-D )

26 januari 2009 - Med måtta

Kategori: Vardagligheter

Jag önskar jag kunde göra saker med måtta. Igår tröståt jag en massa kakor och låg i sängen och hängde men somnade ändå inte förrän klockan var fem på morgonen. Sånt suger! Jag bestämde mig obegripligt nog för att slå näven i bordet och börja träna. Freddi tog katterna till vetrinären (två har öronskabb och Mila måste operera bort en tand) och jag gick och simmade. Efter Okki gick vi på Hannes tai chi och min kropp skrek av ilska för den hade mycket hellre velat ligga still och göra absolut ingenting mer än att andas.

Just nu har jag ont i exakt hela kroppen. Jag ska gå och lägga mig bums och fortsätta läsa pocketboken jag fick av Freddi i förrgår. "Flykten" av Rudi Vrba en av de två som flydde från Auschwitz och låg bakom Auschwitzprotokollet. Vrba skiljer sig från tidigare författare jag läst genom sin insiktsfullhet och omstörtande patos. Primo Levi är fortfarande bäst - men Vrba skriver på något sätt från de levande. Det känns som Primo lämnade kvar en del av sig själv på det där fördömda stället.

I morgon ska vi träffa Mille och se hans lägenhet. På onsdag ska vi till Danmark och mysa. Förhoppningsvis äter vi ålsmörgåsar och åker skridskor. Om jag lever då - min kropp måste återhämta sig lite :)
bild från vaudeuville.com

26 januari 2009 - Hej då buske

Kategori: Poetik

Likt hungriga gamar kastar sig marknaden över det idag överlägset starkaste varumärket i världen: Barack Obama. Det görs dockor av Obamabarnen, Whiskey med namnet 44 och Ben & Jerry har släppt en glass med namnet "Yes Pecan".
Mer eller mindre vitsiga annonser, mer eller mindre smakfulla produkter. Till en viss del har jag både förståelse för och uppskattar detta fenomen. För på samma sätt som Obamas egen kampanj gödslar med knappar, tröjor och kepsar - där hans namn basuneras ut till allmänheten - är även detta ett tecken på allmänhetens hunger efter en redan övermäktan populär president. Och som officiell person är det dessutom något han får acceptera och säker också gör. Dock har jag helt förståelse för Michelle när hon reagerar på att ett företag, utan familjen Obamas godkännande tillververkar och säljer dockor av barnen. Det är privatliv och då gäller andra regler.

Smakfullhet, intelligens, humor och stil måste till. Och i detta tycker jag att företaget Veet - som säljer vaxningsremsor för "pinsamma bikinilinjer" - har gjort sig förtjänta av en eloge.

26 januari 2009 - Aldrig har jag

Kategori: Poetik

I never saw a wild thing
sorry for itself.
A small bird will drop frozen dead from a bough
without ever having felt sorry for itself.

D. H. Lawrence

26 januari 2009 - G.I Jane

Kategori: Film och media

”G.I Jane” från 1997 fick på sin tid (och även efter) mycket skit för att bara vara en orealistisk feministrulle och till och med lesbisk våldspornografi. Den har dock också hyllats för att vara en girlpowerfilm och G.I Jane har på många håll blivit en symbol för att en kvinna kan klara allt en man kan.
Bloggaren ”antifeministen.blogspot.com” vill i ett inlägg från 2006 kalla filmen för antifeministisk då den talar emot kvotering – kvinnor ska slåss på lika villkor eller inte alls. Den mesta kritik innehåller nog korn av sanning, men utan nyanser blir det mesta bara korkat.
I mitt tycke är ”G.I Jane” en bra film som berättar något viktigt.

Orealistisk feministrulle? Tja. Den är inte vardagsmat. Även om dörrarna skulle vara vidöppna så är det få kvinnor som skulle klara den fysiska utmaning som SEAL-utbildningen kräver. Demi Mores karaktär är en sjusärdeles kvinna som nästan kan mäta sig med killarna fysiskt men sopar mattan med dem i alla andra sammanhang. Så även utan kategoriskt motstånd skulle det inte vimla av kvinnor där, MEN – kvinnorna skulle finnas. Det FINNS sådana kvinnor som Demi Mores karaktär.

Jag tolkar inte filmens budskap som att det borde antas lika många män som kvinnor till SEAL-utbildningen, utan att de kvinnor som är kompetenta ska få chansen att visa det. De mest uppenbara mansgrisarna i filmen har någon odefinierad föreställning om varför kvinnor inte ens borde få chansen – men eftersom dessa föreställningar baseras på korkade fördomar lyfts de aldrig upp till ytan att verkligen möta kritik.
Viggo Mortensens karaktär i filmen lägger däremot fram det enda argument som egentligen är det minsta relevant. Han säger: ”Det handlar inte om dom (kvinnorna), det handlar om oss.” Det är inte det att kvinnorna inte klarar de krav som ställs, problemet ligger hos männen. Han tar upp ett exempel från Israels arme som har haft kvinnor under samma förutsättningar som män och de erfor hur männen började agera annorlunda i krig med kvinnor närvarande. Männen kunde orsaka större strategiska förluster när de räddade livet på eller skydda en kvinna i ett utsatt läge. Männen blev därmed oberäkneliga och farliga i krigssituationer.
Som det ser ut i världen idag har Mortensens ”Master Chief” givetvis rätt. Utifrån hans perspektiv förstör kvinnans närvaro den militära disciplinen. Men i ett större perspektiv - och med Simone de Beauvoirs ande svävande över mig – ser man att detta är ett problem att jobba emot. De kvinnor som de Israeliska männen särbehandlade blev diskriminerade.

Och här landar jag i diskussionen om huruvida kvinnan i första hand är till för att föda och uppfostra barn eller om hon kan agera i världen och samhället under samma premisser som mannen.
Om man både tror på det senare och även att man kan förändra attityden hos de som tror på det första – så tror jag nog att ”Master Chief” inte skulle ha några problem med kvinnor i det militära. I filmens sensmoral tolkar jag det till och med som att han når en insikt om detta. Demi Mores karaktär har kämpat sig fram till en position där det är självklart att hon ska åka på lika mycket stryk som nån annan. Hon har främst inte bara visat att hennes värde är lika högt som mannens, utan även att det är lika lågt. I ett krisläge är hennes liv som kvinna inte viktigare att rädda än någon annans. Hennes kön räknas inte som en parameter i sammanhanget.
Och det tycker jag är det viktigaste budskapet med filmen. Lika värde gäller både upp och ner.

//Freddi

25 januari 2009 - Första

Kategori: Poetik

Idag var jag på min första gudstjänst. Den var fin och ägde rum i dopkapellet i Domkyrkan. Tyvärr hörde jag inte så bra och satt alldeles för långt bak för att kunna avläsa. Men det jag uppfattade tyckte jag om.

Jag tänder ljus för Mana och Marcus. Jag ber om att Gud ska vara med dem lite extra när det blir jobbigt. I mitt hjärta brinner alltid ett ljus för Bengt och Bror.

Men skönast av allt är att bli välsignad. Jag har alltid tyckt om det. Även när jag var liten. Tänk att det är gratis att få gå i kyrkan och få en snäll klapp på kinden av Gud.  Gud är gratis. Allt man behöver göra är att tro.

25 januari 2009 - Blå tåget

Kategori: Film och media

Jag och Elinleticia håller just nu på att plöja igenom de 7 boxarna med ett gediget antal filmatiseringar av Agatha Christies historier om den pedante och geniale privatdetektiven Hercule Poirot. Flera av historierna har filmatiserats förr, men jag vågar säga att de aldrig filmatiserats så här bra. Hercule Poirot är gestaltad precis så som man tänker sig när man läser böckerna och både passion, stämning och humor gestaltas med full tillfredställelse.

"Blå tåget" är en typisk Poirotberättelse med alla de ingredienser man vill ha när man konsumerar Agatha Christie.
Elinleticia recenserade boken - som filmen är baserad på - i mars 2004. Då fick den en slät trea. Men som filmatisering skulle jag vilja ge den en stark trea eller svag fyra. Kanske är detta ett av de fall där filmatiseringen lyckats höja en boks kvalitéer.

Storyn från Elinleticias recension: "Det luxuösa blå tåget är på väg mot Rivieran där Mrs Ketteringska träffa sin mindre trevliga älskare. Pågrund av sin äkta mans otrohet ska hon nu skiljas. Hennes far är en oerhört rik och mäktig man och har skänkt henne en av historiens vackraste och dyrbaraste juveler, det så kallade "eldshjärtat". Under resan blir Kettering strypt av en okänd mördare som också stjäl hennes halsband. På samma tåg finns hennes man och både han och hennes älskare blir misstänkta för mord. Poirot allierar sig med den nyrika Ms Grey som faktiskt kommer från St Mary Mead (samma stad som Ms Marple bor och löser mordgåtor i...)."

25 januari 2009 - Koncentrationslägret

Kategori: Likvidation

 Socialdemokraten och forna riksdagsmannen Gerhart Seger blir efter nazisternas maktövertagande inspärrad i Oranienburg, ett skyddshäkte tillika koncentrationsläger, som
är ett av Tysklands första. Året är 1934 och ännu har har Hitler inte rensat i sina led. Under nazistregimens första månader drabbas de tidigare styrande, hårdast. Socialdemokrater och kommunister (speciellt judar)  låses in utan rättegång i koncentrationsläger för obegränsad tid. Allt är mycket godtyckligt och förment. Gerhart Seger tillbringar nio miserabla månader i Oranienburg innan han lyckas fly. Han ger ut en bok om sina upplevelser i lägret och inom kort översätts den till svenska genom Tidens bokförlag och ges ut i Sverige. 

"Koncentrationslägret" är en tunn liten bok som jag fick på köpet när jag köpte upp en samlares böcker. Det är en samlares dröm att ha en bok som beskriver de nazistiska koncentrationslägren så tidigt som år 1934. Detta var möjligt eftersom Seger inte var vem som helst. Han hade varit tyska fredsföreningens generalsekreterare. Hans bok gavs ut omedelbart och översattes till svenska samma år. Detta visar på bokförlagets insiktsfullhet kring de icke-demokratiska tendenserna i den nya regimen i Tyskland. Bokförlaget var Tiden (alltså ett tämligen stort och respektabelt bokförlag).  Så tidigt som år 1934 kan man alltså som civil svensk medborgare läsa om den ohumana behandlingen av oliktänkande i Nazi-Tyskland. 

Boken handlar om de nio ovissa månader som Seger tvingades tillbringa i Oranienburg. Undermålig mat, hårt arbete och psykisk som fysisk misshandel gjorde vistelsen i lägret till en plåga. Reglerna i lägret var godtyckliga och de fångar som bröt mot reglerna straffades svårt. Seger berättar om tortyr och om att bli levande begravd i lådor med 80*60 cm ståplats i flera dygn utan mat och vatten. Och ändå kan vi idag se att Seger blev ganska väl omhändertagen om man jämför med hur en vistelse i tyska koncentrationsläger kunde se ut, tio år senare.  

De förhållanden som Seger beskriver i sin bok är vidriga. Men ändå tenderar jag göra jämförelser i lidande för att jag vet vad som komma skulle. Det visar hur avtrubbad jag är och hur detta får mig att vilja betona förintelsen som det mest ondskefulla bland ondskefulla. Allt lidande före och efter blir skonsamt i jämförelse. Resultatet blir en rationalisering av de mönster som ledde fram till förintelsen.

Faran i förintelsens dragning ligger i det arketypiska. Här möter det onda det goda (nazisterna och andra folk som sympatiserade med deras sak mot judiska offer och möjliga martyrer som offrade sig i mänsklighetens namn). De tre faserna i förintelsen;  "avskärmning från samhället genom juridiska beslut", "fysisk begränsning genom getton" och slutligen "den faktiska elimineringen i koncentrationsläger" (genom svält och hårt arbete) och i dödsläger (raka vägen till dödskamrarna) - blir sagans tre heliga moment. Annan viktig och emotionellt tilltalande symbolik är tågen mot öster, igenspikade boskapsvagnar och ångande tåg som kör in i mörkret.

Det känslomässigt anslående i förintelsen leder till att vi eliminerar alla berättelser som inte följer "sagans mönster". Detta påverkar hur vi reagerar på information om krig, folkmord och bestraffning av civilbefolkning, som äger rum i detta nuet. Att framhålla förintelsens motto  "vi får inte glömma" blir därmed ett effektivt försvar mot att aktiviera sig.   För om ingenting liknar de mönster som ledde till Auschwitz - varför ska vi göra något annat än det, bara minnas. Auschwitz har blivit symbol för ondskan, men för somliga synonymt med förintelsen. Därför behöver de judiska offer som led i varje annat koncentrationsläger än det nämnda - betona lite extra att Sobibor var "som" Auschwitz för att deras åhörare ska känna igen sig och sätta berättelsen i rätt kontext.  Få personer kan överhuvudtaget räkna upp de dödsfabriker som fanns i Polen  (allra minst Emma Andersson) men det är inte poängen. Poängen är att det ligger en fara i ett kollektivt minne. För minnet kan aldrig bli objektivt. Minnet är ett selekterande av händelser. Genom att fästa oss vid en tydlig ramberättelse som får symbolisera hela förintelsen, missar vi alla de komponenter som kan indikera en ny förintelse. I det bortvalda ligger alla de möjliga förintelser som ägt rum, men som vi inte brytt oss om att observera - för att de inte är "som Auschwitz". Å andra sidan vet vi ju inte hur många förintelser vi kunnat undvika genom att minnas den judiska förintelsen - men faran ligger i att tro att den judiska förintelsen var unik!!!

Segers bok väckte många tankar och insikt om att  det inte handlar om att sprida kunskap - utan att faktiskt utnyttja den kunskap som FINNS. Idag behöver vi kanske inte minnas den judiska förintelsen på samma sätt som förut! Men vi måste lära oss att urskilja de komponenter som skapar en förintelse och sen lära oss att applicera detta på vår vardag.

Det märks att Gerhart Seger är en talare. Han vet hur man fångar upp åhörare. Det gör att boken är lättläst och mycket spännande att läsa. Trots att den är så kort är den informativ och svår att lägga ifrån sig. Denna bok borde användas i historieundervisning på gymnasienivå. Den är belysande på ett annat sätt än Anne Franks dagbok - och filmer som Schindlers list. Genom Seger förstår man upptakten till det orimliga. I efterhand kan vi se  vilken kontext som nationalsocialismen växte fram i. 

Det var bara 2.8 procent som röstade på nationalsocialisterna vid det första valet. Vid det andra valet ingick de i en koalition med ett större parti. Hitler valdes till rikskansler eftersom han ansågs oförarglig. Det ekonomiska läget vid det nazistiska maktövertagandet var dåligt. Det rådde ekonomisk kris i hela världen och småspararna förlorade sina pengar (känns situationen igen?!!?). En stark ledare steg fram och förförde massorna med lögner och pekade ut en syndabock i form av judarna (men Obama är snäll vågar jag faktiskt tro :). Judarna anklagades för att förstöra för medborgarna genom att ta deras jobb och konspirera med fientliga makter (byt ut judar mot muslimer och föreställ er att muslimer skulle anklagas att samarbeta med arabländerna! knallfaktor!). Det intressanta när man börjar granska en situation utifrån ett nytt perspektiv är att man kan se både olikheter och likheter. Granskningen i sig själv är avgörande för om vi ska förstå samtiden eller snöa fast i det förflutna. För mig var Gerhart Segers bok en viktig påminnelse om att följa med i dagens politik. Jag ger boken en fyra i betyg.

24 januari 2009 - Obamametern

Kategori: Poetik

Nu har den kommit. Obamametern!
För oss som var överlyckliga över Obamas tillträde. För oss som hade velat stå där och frysa i Washingtons när han svor eden. För oss som ville vara med och bära honom fram på våra axlar och ställa honom på podiet. Och för oss som - när han nu är där - hoppas han inte sviket. För alla oss vars förtroende raserats totalt av inkompetent ledarskap över hela världen och egentligen inte tror att det är möjligt att lita på en politiker. För oss som vill men inte vågar. För oss som vill ha full koll på varenda grej han tar sig för.
Här är instrumentet för det.

Siten PolitiFact har listat 500 löften som Obama uttryckte under sin väg till presidentposten. Nu håller de koll med diagram och informationsrutor hur han levt upp till dessa.
Fem dagar efter sitt tillträde har han uppfyllt 5 löften, jobbar aktivt på att uppfylla 14 löften, gjort en kompromiss och förhalat en fråga. Ännu har han inte brutit något löfte men har 488 löften kvar att uppfylla under sina fyra år.
Enligt mig går det så här långt väldigt bra för honom. Han har så här långt uppfyllt ett löfte om dagen och han har totalt 1455 dagar kvar. Han ligger bra till.

23 januari 2009 - Vår hos Gudrun Sjödén

Kategori: Mode och skönhet

Snäppet mognare än Noa Noa och vår egna svenska krutgumma! Gudrun Sjödén har hållit på herrans massa år. Hennes kläder förknippas ofta med konstnärliga tanter - men passar de flesta fria själar. Man blir glad av Gudrun Sjöden och det är ändå huvudsaken! Tyvärr är det alldeles för dyrt för mig så jag passar på att fynda på reor. Men som inspiration är Gudrun inte bara grädden på moset utan körsbäret! Klicka på bilderna för att komma till sidan.

Jag blev fullständigt förundrad över den vackra svarta modellen! Hon stack verkligen ut. Tyvärr såg jag ingen prislapp på henne :) ....men hon kanske redan är tingad?

23 januari 2009 - Tajt men anamma

Kategori: Vardagligheter

Byxorna sitter jävligt tajt. Alla byxor. Och det kan nog bero på chokladen. Det var otroligt skönt att simma två gånger den här veckan, men lingonveckan kommer emellan och så sitter jag där och stoppar bit efter bit av ljuvlig choklad i munnen. Det kan bli för mycket av det goda. Nu ska jag försöka ta mig iväg till stan. Egentligen inte av något annat skäl än för att jag behöver ta mig härifrån! Jag väntar på svar från läraren rörande läskursen men är ivrig att sätta igång med studierna och tycker det är tråkigt när det blir dötid. När jag kommer hem har jag två recensioner att skriva;

Koncentrationslägret av Seger
Nanny Oggs Cookbok av ....jag vill tro att det är Nanny Ogg som skrivit den.

Idag befodras min älskade man. Han blir handledare! Jag är vansinnigt stolt över honom!

23 januari 2009 - Tillfixade 20-tals byxor

Kategori: Hobby å sånt

Långa ben är en förbannelse för kortvuxna. Eller låt mig säga så här - långbenta byxor är en förbannelse. Jag har aldrig varit speciellt händig (eller sett mig som händig) och nålar upp mina byxor med säkerhetsnålar. Jag är en lat krake. Men nu har jag börjat göra vid några av de många projekt jag haft liggande. Först till rakning var dessa sammetsbyxor från Noa Noa. De var nästan 12 cm för långa och längst ner prydda med underbara pärlbroderier. Det var därför det var så svårt att klippa sönder dem. Men mitt paljettbroderi blev faktiskt finare! Det gick åt en stor förpackning sequins från Panduru (och jag påbörjade den andra förpackningen). Paljetter är jättebilliga när man tänker på hur lätt det är att pimpa sina kläder! Det tog mig två dagar att bli klar med de här byxorna och då sydde jag allt för hand. Vi har en liten minisymaskin men hantverk är hantverk. Det ligger något otroligt tillfredställande i att veta att allting är sytt med korsstygn och inte kommer gå sönder oavsett hur mycket jag använder byxorna.

Av det tyg som blev över när jag klippte av byxorna kommer jag göra smycken och hårband. Det blir nästa projekt - och ni får se när det är klart.. Idag är jag otroligt stolt över mig själv!

22 januari 2009 - Sjukt underbar Madame

Kategori: Inspiration

Jag har hittat en butik som säljer Shabby Chic, både kläder och inredning. Jag älskar! Grisen ska jag köpa så fort jag får möjlighet till det. Klicka på bilden för att komma till den underbara butiken!

22 januari 2009 - Nyansera debatten!

Kategori: Poetik

Idag straffas judar för vad staten Israel gjort. Synagogor i Europa och Amerika bränns ner, bojkotter mot judiska företag äger rum och välkända skribenter slåss för det palestinska folkets frihet. Att slåss för frihet är alltid bra, men jag skulle önska att somliga skribenter vore mer nyanserade. För att förstå Israels hårda linje måste man förstå Israels historiska kontext. Judarna som folk var förföljda i tvåtusen år. Efter Auschwitz hade folket lärt sig sin läxa. Aldrig mer underkasta sig! Alltid vara den som slog, hellre än den som blev slagen. Detta måste vi förstå - men förstå innebär inte att vi måste acceptera det!!! Men debatten måste bli mer nyanserad!

Alla muslimer är inte självmordsbombare. Alla judar är inte israeler. Och alla israeler står inte bakom sitt lands beslut i krig. Jag fördömer Israels handlande som stat. De har inte följt FN konventionerna. De värnar inte om mänskliga rättigheter och de bestraffar den palestinska civilbefolkningen för vad gerillan gör! Att använda fosforbomber är att bryta mot de få lagar som finns i krig. Fosfor bränner sönder huden ända in till benen. Det orsakar ett fruktansvärt lidande för de drabbade. Det har fastställts att Israel använde sådana bomber när de slog ner mot en palestinsk skola och tjugoett elever dödades. Det är FEL.

Kan Världen övertyga Israel om att de kan sänka näven utan att själva bli offer igen? Skribenter som gör jämförelser mellan Israels behandling av palestinierna och nazisternas behandling av judarna omintetgör varje möjlig förståelse. Bakom antisionismen gömmer sig antisemitismen. Hitler tvingades hitta på lögner om judarna för att de skulle bli syndabockarna för allt som gick fel i Europa. I Israel hittar antisemiterna en utmärkt syndabock som HAR gjort fel. Men när vänstervridna skribenter hävdar att Israels brott är jämförbart med nazisterna är de ute på hal is. Antisemitismen är inte politiskt korrekt - dock börjar antisionismen bli det. Jag ser en spricka i argumentationen och det skrämmer mig att den sprickan är till gagn för dem som bara önskar elda upp hatet mot judar som folk - inte som stat.

22 januari 2009 - Slutpoäng

Kategori: Film och media

Ibland händer det på bio att maskinisten haft lite för brått när han lagt filmen i projektorn. Detta hände när vi var och såg Changeling i går. I 2 minuter och 24 sekunder satt vi och såg trailern för Frost/Nixon baklänges, utan ljud och med ljudspåret väl synligt på höger sida.
Till slut uppmärksammades maskinisten på sitt misstag och projektorn stannade. När allting kom igång igen var vi i slutet på trailern och bara en replik återstod. Elinleticia - som uppenbarligen såg denna replik som ett meddelande från den oh så förtvivlade maskinisten - utbrast högt i lokalen: "Det är okej!"
Jag var nog den ende som fattade - och det tog mig några sekunder innan jag kopplade och började gapflabba.
Om ni kollar 2 minuter och 25 sekunder in i nedanstående trailer så ser ni maskinistens meddelande till publiken igår.

22 januari 2009 - Väldigt arga snubbar

Kategori: Dylika dumheter

Trender föder nya trender. Ibland eller egentligen väldigt ofta, blir såna trender som kloner där varje ny kloning ger en sämre kopia. Ungefär som i den där filmen med Michael Keaton vars fjärde klon är en dregglande svagsint kretin. Nu har givetvis Sverige hakat på trenden med arga gubbar. Originalet är självklart Gordon "Fikonfejs" Ramsey. En helt underbart rolig personlighet - dock med charm och kompetens i bakfickan. Sveriges svar är "Arga snickaren". Lite lamt och kraftlös - men väldigt svenskt.

Men detta är bara början. Se nedanstående förslag som väl genomtänkta karaktärer som kan höja svensk tv ut ur den dokusåpiga dyn och göra oss tittare till bättre (eller åtminstone) mer ödmjuka människor.

Arga väderpresentatören
viss målinriktad ilska mot Motala och andra ställen med lätt spridda skurar. Har uppfyllts av maktfullkomlighet och delar ut sol enbart till de städer som är värda det! Lite sorglig variant av arg gubbe, men mycket bestämd.

Elaka tandläkaren
har du satt dig i hans stol är du utom räddning. Han kan gräva upp riktigt äckliga grejer mellan tandraderna och skälla på dig för att du är ohygiensk. Arga tandläkaren visar upp innehållet mellan dina tänder på storbildsskärm och låter dina vänner kommentera ditt leende. Du blir aldrig densamma igen!

Uppretade gynekologen:
Don´t make me start!
Kommentarer som "Jag är inte direkt den första som krafsar här" och "oj...det här var ju inte så bra!" gör programmet till en succé. Kan eventuellt kombineras med "Ensam mamma söker". Vi går på magkänsla!

Bubblare på listan är förstås "sura lapplisan", "elaka rörmokaren" och  "bittra pedagogen". Den senare kommer antagligen inte sälja så bra eftersom programmet visas live varje dag i Sveriges skolor.

22 januari 2009 - Jubel

Kategori: Vardagligheter


Det är svårt att inte vara lycklig med Freddis kaffe i kroppen. Freddis kaffe är knark. Och jag är fullständigt addicted. Somliga av Noa Noas vårplagg har lagts ut till försäljning på tradera. Underbara tjej som fattar att man inte orkar vänta tills katalogen kommer. Jag har redan lagt bud på kappan. Eg hade jag tänkt att köpa den där röda Beatleskappan nu under rean - men kärleken jag kände när jag såg den här, var inte jämförbar. Jag drunknade i skönheten och SKA HA DEN. En del av mina andra Noa jackor får nog offras! Idag ska jag bara vara. Jag har ett par byxor att sy och ett par brev angående läskurs att skriva. Katter att klappa - en som står och trampar nåldyna i mitt knä, precis just nu. Det gör mer eller mindre svinont. Men jag har inte hjärta att flytta henne. Hon är ju mitt hjärta. Hur skulle det se ut om man flyttade det! Filmen igår var - svårdefinierad. Direkt efter var man lite andlös, men nu några timmar senare har det mesta bleknat bort. Vi var överrens om att ge filmen en fyra i betyg. Längre redogörelse kommer senare. Men nu väntar handarbete.

21 januari 2009 - Yes we can

Kategori: Poetik

Vi har inte uppmärksammat Obamas triumf i bloggen. Det beror inte på att vi inte bryr oss. Tvärtom bryr vi oss nästan för mycket. Obama är för bra för att vara sann. Och ändå är han det. Vi är lyckliga. Och idag är det hans första arbetsdag som president. Yes he can!!! 

19 januari 2009 - Sötaste broschen

Kategori: Lyckligmapp


Hittad på en fransk blogg - blev kär direkt!

19 januari 2009 - Uppdaterad filmtopp

Kategori: Film och media



  
  1. Döden och flickan
  2. Hard Candy
  3. The believer
  4. The usual suspect
  5. Some like it hot
  6. Festen
  7. Amelie från Montemarte
  8. Konspirationen
  9. Wall-E NY
  10. The mist
  11. Still Crazy NY
  12. V för Vendetta
  13. Uprising
  14. Hairspray
  15. The birdcage
  16. The grey zone
  17. Forrest Gump
  18. Dude, where is my car?
  19. Nyckeln till frihet
  20. God afton herr Wallenberg
    härifrån osorterat:
  21. Shirley Valentine
  22. Happiness(sjuk komedi)
  23. Fuhrens elit(Krigsdrama)
  24. Bambi(klassiker)
  25. Lolita(klassiker)
  26. Gökboet(galen drama komedi)
  27. Pulp fiction(thrillerkomedi)
  28. Hair(musikal)
  29. Moulin Rouge(Romantisk musikal)
  30. Children of men(futurisk thriller)
  31. Hajen (vattuskräck)
  32. Sagan om ringen  (trilogin)(Fantasy)
  33. Love actually (romantisk komedi)
  34. Det stora blå (romantiskt drama)
  35. Frihet - Den blå filmen (kulturknullrulle)
  36. Battle royale (japansk skräck)
  37. Flight 93 (verklighetsbaserat drama)
  38. Man of the year (Politisk satir)
  39. Mullholand drive (surrealistisk thriller)
  40. Måndag hela veckan (romantisk komedi)
  41. Cloverfield (SF med dogma känsla)
  42. JFK (Politiskt drama)
  43. Lifte of David Gale (samhällskritiskt drama)
  44. Princilla öknens drottning (queer-komiskt ambivalent drama)
  45. Dom 12 apornas armé (SF)
  46. Shawn of the dead (Zombiekomedi)
  47. Femte elementet (science fiction med modekänsla)
  48. Fucking Åmål (queer ungdomsfilm)
  49. I huvudet på John Malcowich (surrealistisk komedi)
  50. Eternal Sunshine of spotless mind (surrealistiskt drama)
  51. Trettondagsafton (shakespeare)
  52. Vanilla sky (sf-drama)
  53. The naked lunch (surrealistisk thriller)
  54. Dolores Claiborne (drama)
  55. Förnuft och känsla (klassiker - kostymdrama)
  56. Turner and Hooch (komedi)
  57. Edward Schizzorhands (fantasyromantik)
  58. Fear and loathing in las vegas (surrealistisk surrealism)
  59. Ninth gate (skräck för bibliofiler)
  60. Chaplin (verklighetsbaserat drama)
  61. What a wonderful life (klassiker)
  62. Griniga gamla gubbar (komedi)
  63. Rosemarys baby (skräck)
  64. Exorcisten (skräck)
  65. Amadeus (kostymfilm)
  66. Idiocracy (komedi)
  67. The green mile (fantasybetonat drama)
  68. Alien (trilogin)(sf skräck)
  69. Indiana Jones film 1 och 3 (äventyr)
  70. Gilbert Grape (drama)
  71. Inherit in the wind (rättegångsfilm)
  72. Don Juan de Marco (romantisk komedi)
  73. Ed Wood (verklighetsbaserad dramakomedi)
  74. De förlorade barnens stad (fantasy skräck)
  75. Förälskad (thriller)
  76. Illusionisten (odefinierat svår att stoppa i en kategori)
  77. Köpmannen i Venedig (Shakespeare)
  78. Stand by me (ungdomsdrama)
  79. Gudfadern (trilogin) (klassiker)
  80. Schindlers list (verklighetsbaserat drama - shoah)
  81. Seeking Henry the eight (meta shakespeare)
  82. Stranger than fiction (meta komedi)
  83. Tolken (politisk thriller)
  84. 51 dates (romantisk komedi - och pingvin)
  85. Shooting dogs (politiskt drama)
  86. Kärlek het som chili (romantik)
  87. Dödsfällan (meta komedi)
  88. Zoolander (oemotståndligt dumma komedier)
  89. American beauty (tragikomik)
  90. Fight club (surrealistiskt drama)
  91. Liar liar (oemotståndligt smarta komedier)
  92. The crow (fantasythriller)
  93. Napoleon Dynamite (oemotståndligt dumma komedier)
  94. Ninas resa (verklighetsbaserat drama - shoah)
  95. Pete Tong (verklighetsbaserad tragikomik)
  96. Memento (supersmart thriller)
  97. snatch (thriller komedi)
  98. Little black book (komedi)
  99. I hennes skor (drama komedi)
  100. Deja vu (supersmart thriller)
  101. Liberty stand still NY

19 januari 2009 - Paket att bli glad över

Kategori: Min garderob


Idag kom mina fina grejer från England. Jag kommer behålla allting. Boleron som var från barnavdelningen passade mig finfint och toppen som egentligen är för liten är en fröjd för ögat. Jag skiter i om den är för liten. Jag blir glad av att röra vid tyget och smälta färgen med ögonen. Midnattsblått.

19 januari 2009 - Det är inte självklart

Kategori: Poetik

Det är inte självklart. Det är inte självklart att vakna på morgonen och må bra eller bara okej. Det är inte självklart att det bara kräver lite självdisciplin för att ta sig ur sängen. Det är inte självklart att gå omkring utan en klump i halsen och magen söndersnörd av ångest. Det är inte självklart.

För somliga är en bra dag, en dag utan ångest. När de inträffar är det nästan som att vara lycklig. Ändå vet man att det inte är exakt som den lycka andra beskriver. Det är en lycka som är frånvaro av smärta - egentligen är det en normal "okej" dag. Somliga som har det så bra att de inte vet vad ångest är - tror att de kämpar lika hårt som alla andra. Ingen kan i själva verket må sämre än dem - och de har självdiscplin nog att inte "deppa". Såna människor är så utom räckhåll för förståelse och empati. De förstår inte ens att de har något att vara tacksamma över.

Men sen en dag så rasar också de. Och muren  mot omvärlden är inte längre ett fantasifoster. Gå i väggen, bränna ut sig, bli deprimerad? Kalla det vad du vill. Det spelar egentligen ingen roll när det är DU som ligger där på golvet och inte orkar duscha. Du vill inte, kan inte, orkar inte. Har världen blivit vansinnig? När du tittar dig i spegeln ser du samma person som alltid tittat tillbaka. Men DU är inte där. Och ingen förstår.

18 januari 2009 - Mom Shum Group

Kategori: Poetik

Strax innan jul fick jag ett mejl från en bekant som tipsade om Kiva - en organisation som förmedlar mikrolån till företagare i 3e världen. Mikrolån innebär små lån utan ränta. Det är inget bistånd i vanlig bemärkelse, då pengar inte skänks utan lånas ut, men de som lånar ut har inget vinstintresse.
Som medlem i Kiva kan man låna ut från 25 dollar och uppåt till tiotusentals företagare och jordbrukare i 3e världen. Jag valde att låna ut 25 dollar till Mom Shum Group i Cambodja.

Mom Shum Group består av 24 personer som tillsammans bett om ett mikrolån på  2 775 dollar. Jag hade kunnat välja att låna mina pengar till enskilda företagare också, men tycker att grupplån känns stabilare - då de har ett gemensamt ansvar att återbetala. Skulle det gå dåligt för en av jordbrukarna får de andra gå in och täcka upp så att lånet betalas.

Totalt 72 olika privatpersoner, företag och organisationer har tillsammans lagt pengar att låna ut de 2 775 dollar som Mom Shum Group behövde låna.
Pengarna ska gå till att effektivisera deras jordbruk, i första hand i form av inköp av konstgödsel.

Jag tycker att idén med mikrolån är lysande, för när lånet är återbetalt kan jag låna ut pengarna igen och hjälpa någon annan. Samma 25 dollar kan fortsätta hjälpa människor över hela världen och jag har full koll på vem som använder dem och hur. Till skillnad från de där 100 i månaden som jag under några år satte in åt röda korset varje månad.

Detta känns rätt på så många sätt.
Fråga: Varför?
Fråga: Varför är det bättre att låna ut pengar än att bara ge dom?
Motfråga: Vad händer när pengar skänks?
Svar: Bistånd, och att rika skänker pengar till fattiga, är en så etablerat god handling i vårt samhälle att jag inte reflekterade över detta fenomen före jag började läsa böcker av Majgull Axelsson - exempelvis: "Långt borta från Nifelheim".
Genom att skänka skapar man en skuld. En obalans. Man säger: "Du får detta för att jag är god och överlägsen. Du får detta för att du är underlägsen och behövande."
Det som sedan ignoreras är att den rike - som kan låna ut - oftast skapat sig denna förmögenhet på bekostnad av den som nu får pengarna. Hur många billiga saker och maskiner har jag inte köpt genom åren som satts ihop av billig arbetskraft i Kina, Taiwan osv. Om jag skulle betala tillbaks varje krona jag sparat på att de jobbat för så liten ersättning... Det skulle bli bra mycket mer pengar än de 100-lappar jag skänkt till röda korset.

Fråga: Varför är då ett lån bättre än bistånd. Om det handlar om att betala tillbaks allt det som "stulits"?
Svar: För att det skulle bli en så oerhört komplex och omöjlig operation att räkna ut hur mycket och till vem och exakt varför olika pengar skulle betalas tillbaks. Enda lösningen är en total, kommunistisk, världsomtäckande revolution - och vi vet ju hur en sådan skulle gå (se Sovjetunionen 1922-1991).
Men det är inte den historiska stölden av pengar som vi i första hand ska betala tillbaks. Det är den historiska stölden av stolthet och människovärde vi främst är skyldiga. Vi stjäl den av dom när vi säger att vi är så mycket mer värda än dom att de ska jobba för löjligt lite pengar så vi kan understryka vårt enorma värde med att förse oss själva med lyxartiklar som vi betalar låga priser för (låga för oss - för dem är de ouppnåeligt dyra). Denna enorma obalas understryks sedan ännu mer av att vi skänker pengar till dom. För det heter inte att vi "betalar tillbaks". Nej, nej. Det är endast av vår enorma empati och godhet vi skänker pengar till dom. Och för att återgälda denna godhet begär vi bara deras okritiska tacksamhet. Att de slickar på våra egon och bekräftar hur mycket mer värda vi är. Och ju mer vi skänker, ju mer visar vi hur mycket mer värda vi är.

Men om vi lånar ut pengar... Då tillåter vi dem att vara på samma nivå. Eller åtminstone kliva många steg upp.
Pengarna dom får, dom ska jag ha tillbaks. Jag förväntar mig att få tillbaks dom eftersom jag respekterar det arbete de kommer att utföra för att få ihop de pengar de betalar tillbaks. Och när lånet är återbetalt är de inte skyldig mig någonting. Ingen tacksamhet, ingen underdånighet. Ingenting. Vi är två parter i en affärsuppgörelse som inte är skyldig varandra något när kontraktet är uppfyllt.

För ett par dagar sedan fick jag den första återbetalningen från Mom Shum Group. När jag fått tillbaks mina 25 dollar av dem ska jag låna ut dem till någon annan, och Mom Shum Group har fullgjort sin plikt mot mig. Förhoppningsvis har pengarna jag varit med att låna dem lett till att deras jordbruk ökat deras intäkter och fyllt på deras förråd på ett sådant sätt att verksamheten rullar på med högre levnadsstandard och livskvalité än innan. Och att de uppnår en sådan samhällelig och personlig status att de kan känna stolthet över vad de åstadkommit.
Och DET skulle kännas så mycket bättre än de 100-lappar jag gav till röda korset - som alltid omgavs av en stank av dåligt samvete och vars slutdestination jag hade noll koll på. Jag bara kastade några 100-lappar åt det håll problemet  fanns, så det skulle hålla sig undan.
Men här kan jag se en långsiktig lösning där alla, på ett individuellt plan, kan hjälpa till att bygga en stabil framtid.

Om du också vill låna ut pengar via Kiva kan du gå hit.


17 januari 2009 - Hög igenkänningsfaktor för kattälskare

Kategori: Dylika dumheter




17 januari 2009 - Noa Noas vårkollektion 2009

Kategori: Mode och skönhet

En del bilder har redan läckt ut. Vi som älskar Noa Noa är glada! Inspirationen denna vår är definitivt mer sparsmakad än tidigare. Mina tankar vandrar iväg till amerika och nybyggarna. I år blir det inne att se ut som Karl-Oscar och Kristina!

17 januari 2009 - Vårinspiration

Kategori: Mode och skönhet


Från Topshop, Etsy, Delias & Monsoon

16 januari 2009 - Kvinnokamp och mansfördomar

Kategori: Dylika dumheter




Så vad menade jag med detta kryptiska bildmontage?
Detta är något så speciellt som löst sammanhäftade och fördomsfulla tankar som skapat osammanhängande kopplingar som ytterligare förstärkt fördomarna.
Jag har gått vilse i ofärdiga och fördomsfulla tankar och ska nu försöka reda ut detta.

Tankar:
1. Liza Marklund har gjort bort sig.
2. Monica Antonsson kom på henne.
3. De är båda kvinnor.
4. Kopplet av kvinnokritiska mansgrisar kastade sig över Liza Marklund så fort de fick vittring av vacklande vildebråd.
5. Liza Marklund har skrivit en bok som heter "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra":
6. Monica Antonsson hjälper inte Liza Marklund.

Fördomar:
1. Det viktigaste är inte att i första hand vara en renhårig författare och journalist - det viktigaste är att kvinnor håller varandra bakom ryggen. (Fördumsfull åsikte som jag utan belägg - då jag inte läst hennes bok - tillskrivit Liza Marklund)
2. Kvinnor som inte gör så sviker. De är dessutom än mer svekfulla än om det varit män. (Fördomsfull attityd gentemot Monica Antonsson.)
3. Männen som opponerar sig gör det enbart för att Liza Marklund är kvinna och har i övrigt inget att komma med. (Fördomsfull överdrift som tar fokus från att Liza Marklund har gjort bort sig oavsett vilket kön hon har.)
4. Allt Liza Marklund skiver kan kopplas ihop under feministiska förtecken. (Jag har inte läst allt hon skrivit och inte boken på bilen ovan och kan därmed inte göra någon koppling i mellan.)

Osammanhängande kopplingar
1. Monica Antonsson gjorde avslöjandet för att klättra på en annan kvinna och blir påhejad av den manliga eliten i branchen.
- eller -
Monica Antonsson - vars bakgrund jag inte vet ett smack om - gör ett journalistiskt avslöjande av en författare som falskeligen uppget att hennes bok beskriver ett verkligt händelseförlopp. Liza Marklund drar ner författare och journalisters trovärdighet och måste avslöjas - oavsett vem som hejar eller buar.

2. Liza Marklund har skrivit sin bok "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" för att uppmana kvinnor att hålla varandra bakom ryggen oavsett vad de gör för det viktigaste är att männen inte får plocka poäng på deras bekostnad. Och Monica Antonsson ska nu till detta ställe i helvetet.
- eller -
Liza Marklund åsyftar inte alls detta när hon skrev boken (vilket jag inte har läst och därför inte vet vad hon åsyftar) och har själv inte haft en tanke åt det hållet. Vad henneanbelangar kunde Monica Antonsson lika gärna varit man. Hon själv har mig veterligen tagit upp genusperspektivet. Mig veterligen har ingen gjort det före jag gjorde det i mitt bildkolage - för det har inte med saken att göra.

3. Gubbslemet som kastat sig över Liza Marklund gör det först och främst för att hon är kvinna och skulle knappt ens lyft på ögonbrynen, utan kanske till och med försvarar henne annars.
- eller -
Precis som Monica Antonsson ser etablerade journalister hur deras yrkeskårs rykte svärtas ner när någon gör som Liza Marklund gjort. Ju starkare de fördömer det inträffade, ju tydligare signal sänder de till allmänheten att detta inte är ok.

Så kontentan är: jag har samlat ihop lösryckta löpsedelsrubriker och filtrerat dessa genom vaga föreställningar om sakers varande. Utifrån detta material har jag sedan tagit ett jättekiv och skapat en ståndpunkt som jag uttrycker.
För att lyckas med ett sådant långt kliv måste man använda fördomar för att få det att sitta ihop. Och jag avslutade med att samtidigt understryka och förneka mina fördomar genom att inte tänka igenom och sätta tankarna i skrift - utan bara ett obskyrt bildmontage.

Dessa tankar dök upp när Elin tittade på montage och sa: "Förklara."
Fördomar blir alltid korkade när de måste motiveras.








 

16 januari 2009 - Under bältet

Kategori: Vardagligheter

Idag var det dax för chopchop. Stackars Max. Eftersom jag inte hade lektion följde jag med Hannes och Max till vetrinären. Allt gick bra. Det tog bara två timmar, och under tiden fikade vi hos Gabbys dotter och hennes två katter Gabriel och Viking :). Urmysig lägenhet och läckra detaljinredningsdetaljer (taxibilarna mot de röda tulpanerna - exempelvis). Det var jättetrevligt. Sen hämtade vi en ostadig kastrerad katt.  Det skar förstås i hjärtat att se lilla Max framtung och dizzy. Men bara någon timma efteråt var han på benen och åt gravallvarlig lax. Jag har lärt känna våra grännar mer och känner mig stolt över att jag orkade avläsa så länge.

14 januari 2009 - Gatomio

Kategori: Poetik


Förtydligande. Nej jag hatar inte alla lärare. Ja, jag drog med kam över hela gruppen. Men enligt min empiriska erfarenhet är en större andel av lärare/lärarstuderande egotrippade idioter än motsatsen. Gud ske lov att det finns undantag. Ni som vet med er att ni är undantagen -  ta inte åt er av min ilska. Och ni som faktiskt tar åt er iallafall - använd er frusteration till något vettigt, t ex att bemöta eleverna väl. En del av min ilska ligger för övrigt i att det var vår ytterst flexibla lärare som drabbades av folks arrogans. Om man nu är en bra och lyssnande lärare bör man få kred för det istället för att bli utnyttjad.

Ps. På bild nr 2, vår ybercoola matta som katterna använder som brottningslya för tillfället

14 januari 2009 - Ilska

Kategori: Likvidation

Ja, jag är arg.
Riktigt förbannad. Idag hade vi redovisning av våra arbeten för kursen "Efter Auschwitz". Vi skulle presentera våra idéer helt kort (eftersom alla skulle ha läst varandras uppgifter redan) - därefter skulle vi på ett kreativt sätt lyfta fram tankar och ideer kring de andras verk. Jag hade skrivit om filmen "The Believer" som är en oerhört kontroversiell film med teologisk kontext. Filmen handlar om en ung judisk pojke som när han ifrågasätter Gud hamnar utanför den judiska sfären. Som tonåring söker sig pojken in i neonazistiska sammanhang och agiterar, uppfylld av sitt hat mot sig själv och sin judiska ras - för nynazistiska syften.

Ingen av mina kursdeltagare hade dock tagit sig tid att se filmen. Kritiken var överväldigande från två deltagare som inte ens lämnat in egna arbeten. Kritiken gällde dels huruvida jag delade huvudpersonens åsikter (ovidkommande enligt min åsikt eftersom huvudpersonen i filmen uttrycker olika åsikter alltmedan filmen utvecklas)   - och dels att filmen verkade "äcklig". Eftersom opponenten med denna kritik inte ens hade sett filmen vågar jag anta att han hade problem med min utläggning - men han motiverade inte sin kritik. Tvärtom sa han till mig att "vänta - jag kommer till det" - vilket han aldrig gjorde, DRYGT DRYGT DRYGT. Jag kritiserades vidare för att inte ha skrivit om en film som kan användas i undervisning, trots att detta inte var syftet.  "Men lilla Elin du förstår väl att...." Jag bet av med ett par beska kommentarer att deltagarna borde se filmen innan de säger vare sig bu eller bä.

Men när folk utgår från sin egen undervisningsmiljö och dömer mitt arbete utifrån sina egna brister att nå fram till sina elever blir jag trött. Jag planerade inte att använda filmen i något undervisningssyfte. Jag tror nämligen inte att man kan undervisa om förintelsen i en skolklass. En lärare kan inte möjligtvis känna till dynamiken i gruppen för att resultatet ska bli bra. Möjligen kan en god situation åstadkommas i t ex under konfirmandundervisning där ungdomarna grundat sina frågeställningar på etiska grundföreställningar och levt ihop under någon vecka. Detta sa jag efter att ha pressats vid tre tillfällen om hur mitt material skulle kunna användas i undervisningssyfte. Responsen på mitt svar lät inte vänta sig. "Det förstår du väl att man inte kan", "Det går ju inte...", "Det är ju barn det handlar om, de är inte mogna nog när de är tolv" osv. Jag hävdade att det beror på individerna och att jag inte skulle undervisa om jag inte kände gruppen tillräckligt väl. Skitsamma.

Om jag hade velat bli lärare hade jag fortsatt på lärarutbildningen. Men jag hoppade av eftersom jag tyckte att lärare var ett mer eller mindre drygt släkte uppfyllda av kärlek till sig själva och sina egna röster. Det tycker jag fortfarande. Hur vågar man ens öppna käften när man inte lämnat in sitt eget arbete i tid och inte sett filmen - eller läst mitt arbete (så jävla uppenbart). Jag tappade humöret. Det rullade in under bordet och la sig Gud vet vart. Det hjälpte heller inte till att folk, efter rasten, slutade använda mikrofonen med argument som "Äsch, jag ska bara säga något litet" - och "näe jag behöver inte mikrofonen "TYDLIG MIMIK OCH HÖG RÖST - så här sa jag ELIN...". Men för fan, om det du vill säga inte är viktigt nog för att använda mikofonen - håll för fan klaffen!!! Det är inte DU som behöver mikrofonen - utan jag. Det är inte DU som ska avgöra när det som sägs är viktigt nog.

Den sista halvtimmen var värst. En viss deltagare som inte sett till att lämna in uppsatsen i tid delade ut sin uppsats några minuter innan vi satte igång. Och eftersom vi inte hade läst uppsatsen läste han den, i princip, innantill under en halv evighet och två dagar. Det var citat från våra lektioner och referat ur våra kursböcker. Inte direkt något nytt och heller inget utvecklande att lyssna på. Själv upplevde jag att den tid vi fick till förfogande under redovisningen borde delats jämnt ut åt oss som behagade göra uppgiften. Det var förjävla drygt att människan tog upp vår tid med ett arbete som borde lämnats in tidigare.

Inför redovisningar bör man:
1. Ha läst all kurslitteratur
2. Lämnat in sin tentamen
3. Läst de andras tentamen för att kunna konstruktivt kritisera deras arbeten

Den kritik jag fick idag var av människor som inte hade gjort något av detta, vars arbeten baserades på kurslitteraturen ENKOM! Trots att uppgiften handlade om att analysera film/litteratur utanför kurslitteraturen med hänvisningar till den förra. Ingen hade ens orkat se filmen jag skrev om. När jag kom hem hittade jag ett mail från sömnretningsdeltagaren som hävdade att han tog till sig av lärarens kritik angående att inte göra egotrippar "För att inte före lektionen imorgon åka snålskjuts på vad andra åstadkommit har jag ännu inte läst de andras bidrag. Det blir nu nattlektyr"

Que? Poängen var ju att man skulle läsa de andras arbeten, inte olja in sig i sitt eget? Nu ska jag lugna ner mig och försöka att hitta jämvikt. Jag ska inte slita av mig armen och slå mig själv med den - och jag ska inte slita av någon annans arm heller. Tror jag

13 januari 2009 - Freddi och paradoxen

Kategori: Dylika dumheter

"Jag vill ha hela bitar"
"Det var ungefär exakt ett år sedan vi var här"

13 januari 2009 - Skrew'n'pop

Kategori: Dylika dumheter

13 januari 2009 - Griniga vetrinärer

Kategori: Vardagligheter

Vi hade råkat boka fel bil, en av bilpoolens djurfria. Så vi ringde och frågade vetrinärerna hur vi skulle göra. Kunde vi skjuta upp besöket, eller skulle vi bli betalningsskyldiga (om det senare - skulle vi tjäna på att ringa efter taxi och ta den kostnaden). De var supergriniga och trots att vi ville ha svar omgående tvekade de och påstod att vi hade ringt akut för tid. Vi hävdade att vår tid för alla tre katter var vanlig årlig hälsoundersökning - vilket vi uttryckt med tydlighet vid två tillfällen. Till sist sket i att ta oss dit. Vi blev inte betalningsskyldiga men har bestämt oss att byta vetrinär. De känns visserligen proffsiga, men bemötandet är alltid mer eller mindre otrevligt, så man har ingen lust att komma dit. Vi ska byta till Max vetrinär istället. Denne ligger dock på lasarettet just nu, vilket lett till att Max chopchop grej har skjutits upp. Han är gruvligen tacksam och viftar med sina små kastanjetter framför Agadors avundsjuka feja så mycket han bara kan.

Imorgon har jag äntligen redovisning för tentamen. Förhoppningsvis fungerar de tekniska prylarna - men med tanke på hur de krånglat på sistone har jag egentligen inga höga förväntningar. Freddi får tolka istället. Jag ska nu sätta mig och läsa igenom de andras material och fundera kring de ideér som de uttrycker. Vi kom nyss hem från Staffanstorp där vi lämnade filmer samt köpte en fantastiskt fin matta på "Härliga hem". Jag lägger upp bild senare ikväll.

Dagens outfit:
Byxor från Topshop
Cardigan från Noa Noa
Ylleväst Gdansk från Noa Noa
och ÄNDÅ håller jag på att frysa ihjäl

12 januari 2009 - Galet lika

Kategori: Film och media

Vi har precis sett klart "In the presence of mine enemies" som handlar om en kort period innan Warsawa-upproret i gettot. Filmen var medioker även om det var bra skådespelare. Utvecklingen av personkaraktärerna kom dock aldrig riktigt igång, varför filmen får en svag trea. Men kuriöst var att se huvudrollsinnehavarens dotter som spelas av Elina Lövensohn. Elina är makalöst lik Olivia Hussey från Ivanhoe eller "Romeo och Julia" (Även Maria Magdalena i någon äldre film om Jesu liv). Kan du se skillnad?

12 januari 2009 - Freud, The Musical

Kategori: Dylika dumheter

"Freud The Musical" figurerade i ett avsnitt i första säsongen av Vänner. Joey är en ung skådespelare som tar vilka roller som helst. Till och med som Freud i musikalen om hans liv. Och som tv-tittare tänker man: "Åh, Gud så tokigt".

Nåväl, nu har Stockholms Musikteaterensemble gjort det på riktigt. Om det är helt och hållet seriöst betvivlar jag. Utifrån recensionen i DN-kultur upplever jag att det är med en del distans uppsättningen gjorts. Dock... Jag hade nog tyckt det varit coolt, om jag inte sett Vänner-versionen där budskapet var: "De som väljer att göra en musikal baserat på Freuds liv är teaterns bottenskrap".

Kanske är jag orättvis när jag klamrar mig fast vid den bilden... Men om man vill välja någon att göra en musikal kring finns det massor som Vänner INTE använt för att parodiera teater och musikalformen - men som ändå skulle vara coolt absurda. Som exempel; när kommer musikalen om Axel von Fersen (med titeln "Toner till 30 års kanonrök") eller rockoperan om Martin Luther (med huvudnumret "Bank, bank vem där? 96 katekeser min vän!") eller varför inte musikteaterkavalkaden Adolf Eichmann (med den blivande slagdängan "Tuff, tuff tåg genom hela Europa.")

Alternativen är oändliga och mer eller mindre smaklösa.   

11 januari 2009 - Vad har du i sminkväskan?

Kategori: Min garderob


Smink är egentligen inte min grej. Jag hatar översminkade personer. Nästan alla är vackrare utan smink! I min sminknessänsär har jag mest hudprodukter. Jag älskar Decleors dyra - men fantastiska cremer.
1. DECLEOR  minimal liten flaska med ansiktsvatten och bomullsrondell
2. DECLEOR Aroma pureté (hudcreme med matt finish)
3. DECLEOR source declet (ljusreflekterande creme)
4. DECLEOR aroma purete concealer
5. M.A.C fondation + liten svamp att  applicera med
6.. NOUBA rouge + stor rougeborste
7. APOTEKET Mascara gentle volyme (måste köpa nytt!)
9. RIMMEL eyeliner (har typ tio år på nacken - måste införskaffa nytt omedelbart!)
10. INGELOT ögonskugga i rosa/lila/rött + pensel
11. MAYBELLINE två st läppstift i mörkrött och hallonrosa
12. HM genomskinligt läppglans
13. Ögonfransböjare
14. Pincett
15. Fin pensel att applicera ögonskugga med - ej vanlig sminkborste utan från konstnärshandel - fungerar mycket bättre!
16. CHRISTIAN semipermanent ögonbryns makeup kit (en höjdare med mallar som man lägger mot ögonbrynet och sen målar i - går på tre sekunder, men ser professionellt ut)

Sammantaget om jag använder ALLT i min nessensär: Kan jag se helt osminkad ut, men framhäva mina drag bättre och signalera att jag är sexig men ack så upptagen :)

11 januari 2009 - Tipsad kolkonrulle

Kategori: Film och media

Av de av M. Night Shyamalans filmer jag sett har han allitd lyckats balansera sig fram på orginalitetens gräns. Mitt första möte med "Sjätte sinnet" gjorde mig exalterad, "The Village" tyckte jag hade en kuslig stämning och kul vänding. Resten av hans filmer har jag inte orkat se och den här önskar jag att jag låtit bli att se. Den var förvirrad, långsam, ofokuserad, töntig, icke trovärdig, värdelösa repliker, stelt skådespel... 

För att kunna stoppa filmen i någon annan genre än kolkonrulle så skulle jag få uppfinna begreppet hippierysare. Det är meningen att vi ska känna skräck inför vad naturen kan göra mot oss om vi inte är snälla mot den. Men detta blir mest flummigt - och en bris som blåser genom träden är aldrig skrämmande. Åtminstone inte när M. Night Shyamalan tar tag i det. Stephen King kanske skulle ro i land med det - men här blev det bara: "Jaha, titta. Nu blåser det igen."

Handlingen: Plötsligt börjar folk bete sig konstigt i central park i New York. Sedan börjar de ta livet av sig i massor. Folk hoppar från byggnader och skjuter sig med mera. Tv-nyheterna pratar om terrorister som släppt ut nervgifter. Men ingen vet säkert. Det enda som sägs är att folk måste lämna stan. I större städer runt om i nordvästra USA börjar liknande saker hända. Allt eftersom människor flyr ut på landsbygden sprider sig giftet till mindre och mindre orter och man är inte säker någonstans.
Efter ett dygn har det gått över. Expert säger att: "Jag tror naturen hämnas och detta är bara början." 
Sedan slutar filmen med att allt börjar om igen. I Frankrike.

Ja, har man sett. Där avslöjade jag slutet på filmen. Men det gjorde jag bara för att en gång för alla döda den sista gnista av motivation ni skulle kunna tänkas ha kvar att se filmen. Men jag gör det för er egen skull. Storyn kan lura er, precis som den lurade mig. Den verkar intressant och spännande. Det är den inte. Och jag känner att jag måste rädda er. Rädda två timmar av ert liv som ni kan göra viktigare saker med. Som att se ett stearinljus brinna ner, eller lägga alla korn i ett strösockerpaket på rad - vad vet jag. Se inte denna film.

Jo, just det. Det fanns huvudpersoner i filmen som det var meningen att man skulle engagera sig i. Det gjorde jag inte.
//Freddi




 

11 januari 2009 - Färglad inspiration

Kategori: Inspiration


Bilder från övre raden till höger:
Äldre bild ur Vogue
Noa Noas xmas kort från 2006
Egen bild på bröllopsbuketts blommor
Dreamwoven på ETSY

Januari och februari månad är tråkigast. Som grå och tunga män i 40 års åldern. Ingen ljusning i sikte. Jag hatar att titta ut genom fönstret på morgonen och vägra vägra vägra gå ut. Tur att jag pluggar. Eller otur egentligen eftersom det är alarmerande för självdisciplinen. Dessutom någon form av maginfluensa. Toaletten och jag är bundisar. Jag har blivit förtjust i ljudhärmande ord. När jag skiter (om en viss dryg författare som börjar på N läser det här, lär han dränka sig själv i sin egen pretantion vid detta laget) - så låter det exakt som "skytteltrafik" - ÄRLIGT.

Skvätt rätt!

9 januari 2009 - The Believer "tentamensuppgift"

Kategori: Likvidation

" Angreppsvinkel: Välj ut en film med Förintelsen som tema och reflektera över:
Vilken bild av Förintelsen och judisk religion gestaltas?
I filmen "The believer" möter vi den unga judiska pojken Danny som ifrågasätter det traditionella sättet att betrakta Gud. Danny är djupt troende och vi möter honom först i en yeshiva där han tillsammans med andra ungdomar traderar de heliga texterna. I filmens inledningsskede diskuteras bibelavsnittet när Gud befaller Abraham att han skall offra sin älskade son Isak för att bevisa sin tro och förtröstan till Herren.  Abraham utför förberedelserna med tungt hjärta och lyfter kniven som ska sända Isak till herren. Men i sista stund övertygas Gud om Abrahams förtröstan och låter som belöning Isak leva. Gud sänder en tacka som Abraham offrar istället (en syndabock). Enligt gängse teologi handlar denna berättelse om hopp och förtröstan. Danny ifrågasätter denna tolkning. Han uttrycker tvivel på Guds motiv. Han hävdar att berättelsen handlar om en maktdemonstration snarare än om ett test på sann tro.  I praktiken är Isak redan död (ur etisk synvinkel) när Abraham lyft kniven i syfte att döda.

Av människan vill Gud ha total underkastelse. Alla handlingar som Gud anbefaller, oavsett hur meningslöst grymma de än verkar vara, skall människan lyda. Det är lätt att se paralleller mellan auktoritetstänkandet som möter i Bibeln och den nazistiska ideologin med Fuhrerprincipen. Danny ifrågasätter underkastelsen och känner vämjelse för det judiska folket som (enligt honom) gick som får till slakt under den judiska förintelsen. Deras val att huka för övermakten gör dem svaga. Nazisterna blir i denna tankekonstellation starka.

D: "The nazis did everything the furer told them. You do everything the Torah tells you. Or the rebbe. Identical slave mentality".

När Danny gör denna jämförelse är han fortfarande ung. Men hans ifrågasättande av Guds godhet leder till att han blir utkastad ur bibelskolan. Han sviks av sitt folk och projicerar konsekvenserna av sveket, sitt hat mot Gud. När vi åter möter Danny är han i äldre tonåren och nynazist. De tvivel på Guds rättfärdighet som Danny tidigare uttryckt i en religiös kontext uttrycker han nu i nazistiska termer. Han föraktar det judiska folket för dess rotlöshet. Rotlösheten, att inte ha ett land eller höra hemma någonstans gör föreställningen om "folket" starkt, men individen svag. Danny går så långt att han hävdar att israeliska judar inte längre är judar - eftersom de har ett land!

Den judiska (och för den delen romanska) rotlösheten gjorde det enkelt för det moderna samhället att hantera individerna som objekt och ta ifrån dem deras mänskliga rättigheter. Rubenstein uttrycker tankar om att judarna gjordes statslösa, så att de, i strängt juridisk mening redan var döda när de deporterades. Danny lever dock i diasporan där den judiska identiteten tätats ihop i en offermentalitet. Att vara offer är enligt Danny, på samma gång att vara svag. En svag individ i en stark folkgrupp/nation behöver inte ta ansvar. Som motsats talar logoterapins grundare Viktor Frankl  om  den andliga existensens dygd - ansvarstagandet. Danny vill inte vara svag, men han vill heller inte ta ansvar för sina handlingar, vilket leder till hans inkonsekventa beteende. Ansvaret måste liksom kärleken och tron vara ett frivilligt åtagande. Man kan inte, oavsett hur mycket man önskar det, tvinga sig själv till att känna kärlek. Danny tror på Gud, men han vägrar underkasta sig Guds vilja. Det innebär att han vägrar ta på sig ansvaret för att vara individ i ett utvalt folk. Denna vägran är dualistisk eftersom Danny vägrar underkasta sig auktoriteter, men samtidigt vill vara utvald.

I den neonazistiska strukturen finns tydliga likheter med den judiska hierarkin. Danny önskar i detta sammanhang vara en ovetande kugge i ett större maskineri (en del av pöbeln). Danny vill inte vara klockmakaren som har det övergripande ansvaret. Problemet är att förutsättningarna för att vara en liten kugge är att man är oskuldsfullt omedveten om vad ens handlingar kan få för konsekvenser. Men Danny är i allra högsta grad medveten om konsekvenserna och uppfattas alltså av andra inom den neonazistiska rörelsen som intellektuell. Eftersom Danny inte kan distansera sig från sitt handlande (då distanseringen skulle innebära att han också distanserar sig från sin egen existens) leder handlingarna till en psykologisk ohållbar situation.

Dannys syn på kärlek och sexualitet är också kluven. Utmärkande för människan är att hon har sex av andra skäl än att reproducera sig.  Det tycks som om Danny kopplar samman sina negativa föreställningar om sex och njutning med den del av sin identitet som han uppfattar som negativ - det vill säga den judiska. Detta är inkonsekvent med tanke på att reproduktionen betonas så starkt i Bibeln. Oförmåga att inte få avkomma behandlas kontinuerligt i hela GT - njutningen förkastas. Danny uppfattar dock sex som ett sätt att skaffa sig makt, kontrollera och därmed bli respekterad.

Följaktligen blir hans sexuella relation med Carla (dotter till en av de radikala i den neonazistiska gruppen Danny blir representant för), till en början ett maktmedel. Danny hävdar inför sig själv och de andra i rörelsen att ens engagemang ska grundas på  sann tro. Sann tro är det enbart om man har kunskap om fienden. Utåt sett är fienden judarna. Men vi ser hur Danny  i sann gammaltestamentlig anda vill "känna" sin ariska fiende Carla. Dannys situation blir tragikomiskt när han senare upptäcker att Carla har sex med sin styvfar. Dannys reaktion är oväntad. Han reagerar som om Carla sänkts till hans nivå, vilket ger honom möjlighet att bättre relatera till henne.  Han tillåter henne nysta i hans förflutna och uppmuntrar hennes intresse för den judiska religionen. Genom Carla får Danny en möjlighet att försonas med sin tro och med Gud. Om han börjar identifiera den judiska sidan i sig själv som positiv kommer han våga bli kär och älska. Dock dominerar hans förakt mot den svaga sidan.

Hur gestaltas bilden av offer, förövare och åskådare?
Det finns följaktligen en ambivalens mellan det svaga och det starka i Danny. Han kan inte hantera offermentaliteten som han möter i de överlevandes historier (som han tvingas lyssna på sedan han dömts till terapi efter ett gängbråk). De äldres berättelser berör honom illa. En judisk man berättar om hur han försökte gömma sig och sin treåriga son. De blir tillfångatagna av nazister som inför faderns ögon spetsar barnet med en bajonett. Dannys reaktion på det hela är frusteration;
D: What did you do?
RUMANIAN WOMAN: What could he have done?
D: What could he have done?? You fucking kikes...
HATE COUNSELOR: You can't say that....
D: The Nazi's killing his kid. He could've jumped the guy. He could've gouged his eyes out, grabbed the bayonet and gutted him.... What would you have done if they were killing your son?

RUMANIAN WOMAN & OTHERS: They'd have shot him on the spot. He would have been dead in two seconds.... Who are you judge?
D: SO THEY SHOT HIM! SO HE WAS DEAD. SO WHAT. HE'S WORSE THAN DEAD NOW. HE'S A PIECE OF SHIT...
POLISH MAN: And you, you think you know what you would have done? You have no idea. You can't even imagine what that was like. And you never will....

Danny grips alltså inte av empati med den judiska mannen utan identifierar sig snarare med nazisten (så till den milda grad att han gör sig en bild av händelsen där han själv har nazistens gestalt). Han ser ingen orsak att leva vidare i underkastelse. Det finns inget heroiskt i mannens berättelse. Dannys nedlåtande attityd ställs mot en grupp människor som verkligen har upplevt helvetet - och bibehållt sin judiska identitet. Det är en styrka som Danny är oförmögen att begripa, vilket gör honom svag.  Darwin hade onekligen en poäng när han hävdade att de som bäst anpassar sig till rådande omständigheter, kommer överleva. Nazismen dog men den judiska identiteten har aldrig varit starkare.

Vi ser offren genom Dannys hatiska ögon. Men Danny uttrycker egentligen ingen vulgär syn på offret. Hans perspektiv liknar vårt samhälles syn på brottsoffer. Nämligen att offret får skylla sig själv ifall han/hon inte gör motstånd. Hedi Freid berättar om hur hon ifrågasattes som överlevande i Sverige. Svenskarna ville inte acceptera att de grymheter Hedi berättade om var sanna. Det var enklare att förutsätta att judarna hade gjort något för att förtjäna behandlingen som de fick. Ingen rök utan eld? Människan tycks överhuvudtaget ha svårt att hantera det faktum att människor kan agera på ett ondskefullt sätt, utan att för det för den skull vara onda (se Goldhagens försök att demonisera tyska nazister i "Hitlers villiga bödlar").  När inställningen är sådan att offret får skylla sig själv tar offret också gärna på sig skulden för vad som hänt, jämför med ett våldtäktsoffer som hävdar att hon på sätt och vis "bad om att bli våldtagen på grund av sin klädsel/alkoholintag/vandel". Danny hyser motvilja mot det svaga, han vill inte erkänna judarnas mänsklighet eftersom han isåfall också måste erkänna att hans principer är fel och även han förtjänar att älska och bli älskad. Danny tycks vidare inte ha ett nyanserat perspektiv på motstånd. Under de omständigheter som rådde i gettona och i lägren var amidah, icke väpnat motstånd som tog form i kulturella institutioner ämnade att höja medborgarnas moral - en betydande motståndshandling!


Filmen närmar sig även de teologiska förklaringsmodeller som drivits efter förintelsen. Somliga teologer hävdar att förintelsen kunde äga rum för att Gud vände bort sitt ansikte från judenheten som straff för att de tillåtit sig själva att bli för assimilerade i samhället. Filmen nalkas denna svåra fråga i ett replikskifte mellan två av de överlevande:

"Hitler was not a putz. Hitler was real. God created him to punish the Jews for abandoning God."


Men vem försöker Danny bestraffa genom sitt agerande? Hans kamp tycks utkämpas i honom själv men också i utåtagerande aggressiva handlingar. Han försöker hitta argument till den avsmak han känner inför judarna (och sig själv). Detta leder till skam som multiplicerar hans tveksamhet om var han egentligen hör hemma. Dramaturgin i filmen är ypperlig. Danny blir allt mer inblandad i fysiska hatbrott. Samtidigt närmar han sig sitt ursprung genom Carla. Det som från början var en kamp om att få uttrycka tvivel inför Guds rättfärdighet - förvandlas till att bli en kamp om Dannys existensberättigande. På många sätt liknar Dannys kamp den kamp som Job utkämpar mot Gud i GT. Danny anser precis som Job att Gud handlar som han gör bara för att bevisa sin makt (I Job är situationen ännu mer tillspetsad då Gud och Djävulen i princip slagit vad om Jobs själ). Enligt Jack Miles litterära granskning av gamla testamentets Gud lyckas Gud inte övertyga Job om sin rättfärdighet. Jobs underkastelse är vid närmare granskning snarare en ironisk markering mot Gud. Gud förstår inte människan. Han offrar Jobs familj, jobb och hälsa. Job får upprättelse i form av en ny familj. Men kompensationen är otillräcklig eftersom ingen människa är ersättlig.  Och precis som Danny lyfter fram i "The believer" spelar det egentligen ingen roll huruvida Gud räddar Isak/Job) eller ej. Hans far offrade honom enligt Guds befallning.

Danny går från klarhet till klarhet. Han har blivit utvald att hålla ett tal inför investerare. Han ska tala sig varm om den neonazistiska rörelsens framtid. Hans monolog blir dock inte uppskattad:

D:

 Let me put it this way...who here would like to destroy the Jews? (murmurs of approval) Who wants to grind their bones into the dust?

A scattering of applause, growing more sustained...

D:

And who wants to see them rise again, wealthier, more successful, powerful,          cultured and intelligent than ever?

Silence. No one wants that.

D:

Then you know what you have to do?...You have to love them.

Puzzled mutterings: "What?... What's he talking about?..."

D:

Did he say love them? Love the Jews? It sounds strange, I know, but with these people nothing is simple. The Jew says that all he wants is to be left alone to study his Torah, do a little business and fornicate with

his over-sexed wife.... But it isn't true. He wants to be hated. He longs for our scorn. He clings to it as if it were the very core and mystery of his being. If Hitler had not existed, the Jews would have invented him. For without such hatred, the so-called Chosen People would vanish from the earth....

People react with confusion, uncertainty, suspicion.

D:

...And this reveals a terrible truth, the crux of our problem as Nazis: the worse the Jews are treated, the stronger they become. Egyptian slavery made them a nation; the pogroms hardened them, Auschwitz gave birth to the State of Israel. Suffering, it seems, is the very crucible of their genius. If the Jews are, as one of their own has said, a people who will not take yes for an answer, then let us say yes to them. If they thrive on opposition, let us cease to oppose them. The way to annihilate them, utterly and  completely, is to open our arms, take them into our homes and embrace them. Only then will they vanish into assimilation, dilution...and love.  (a warning finger) But we cannot pretend. The Jew is nothing if not clever. He will see          through condescension and hypocrisy. To destroy him, we will have to love him sincerely.

ON THE AUDIENCE, befuddled. A HAND goes up. Danny nods to it.

The man steps forward, and we see that it's Guy Danielsen of

the Times. Danny is shaken....

GUY:

But if the Jews are strengthened by hate, wouldn't this "destruction" you

speak of -- by love or by any other means -- in fact make them more  powerful than they are already?

DANNY:

Yes. Infinitely more. They would become as God. It is the Jews' destiny to the annihilated so that they can be deified....

(the murmurs swell)

Jesus understood this perfectly. And look what was accomplished there with the death of just one enlightened Jew. Imagine what would happen if we  killed them all!!  So, let us say together... Shema yisroel...


Slutet är tvetydligt. Danny planerar att spränga en synagoga under sabbaten. Han håller själv bönen och är beredd att gå under med det folk han egentligen hatar. När han får syn på Carla bland de bedjande slits han brutalt ur sin fantasivärld. Han lyckas övertyga sina judiska bekanta att utrymma synagogan, men går själv under i lågorna.

Sedan befinner vi oss där berättelsen började. Danny kastas ut ur Yeshivan för att han ifrågasatt Guds rättfärdighet. Han befinner sig I trappan som han springer uppför. Hans lärare står på första avsatsen:

FOLLOWING DANNY as he races up. His old teacher, RAV

ZINGESSER, appears on a landing above....

RAV ZINGESSER: Danny, good to see you...I wanted to take up that discussion we were having...

(as Danny hurries past)

..about Abraham and Isaac.

D: I can't right now....

But as he nears the NEXT LANDING, there is Zingesser waiting

for him again...

ZINGESSER: You remember what you said, that Isaac actually died on Mt. Moriah?          I've been thinking maybe you're right... Died yet was reborn in olam         ha-bah....

Danny goes past once more....

But now, LOOKING DOWN at Zingesser as he appears above Danny

yet again. As Danny nears the landing...

ZINGESSER: Danny, stop...(as Danny goes by, calling after him)

..Where are you going?... Don't you know, there's nobody up there?

As Danny passes the camera we PAN to watch him still racing

upward. beyond us into the darkness....

9 januari 2009 - Så gott som klar

Kategori: Likvidation

Jag håller precis på att skriva ut min uppgift i "Efter Auschwitz" kursen. Jag har valt att behandla "The believer" och hitills är jag mycket nöjd med mitt arbete. När jag kikat igenom det ska jag lägga upp det här också. Det är exakt tre timmar kvar till deadline går ut - så jag är klar i sista sekunden!

9 januari 2009 - Glädjeämnen

Kategori: Secondhandbarn

9 januari 2009 - Gammaldags hobby

Kategori: Hobby å sånt

Filosofin att köpa, kasta och köpa nytt börjar bli ohållbart i dagens samhälle. Förr i tiden tog man hand om sina ägodelar på ett annat sätt. Jag tänker på hur man broderade monogram på lakan och örngott och la i brudkistan fram tills de skulle brukas. För ett halvår sedan köpte jag antika örngott - och idag är de mina favoriter. Det verkar inte spela någon roll hur ofta man tvättar dem - för de håller! Och det till skillnad från så mycket annan skit som finns att köpa. Nu har jag köpt mig en märkesbok så jag kan lära mig att brodera egna monogram. Fina märkböcker från äldre tider finns att köpa på Tradera.
'

8 januari 2009 - Dear deer

Kategori: Min garderob


8 januari 2009 - Ett herrans kattliv

Kategori: Dylika dumheter

I senaste numret av



går det i ett svar på frågespalten att läsa



längre fram i tidnigen görs det reklam för



Är det bara jag som får kalla kårar?

6 januari 2009 - Medgörlig Ebba-Stina

Kategori: Film och media

Vi skulle aldrig våga klä Mila i raggsockor, men Ebba-Stina är rätt lättflörtad. Det räcker att man gosar henne lite under hakan så faller hon pladask. Idag har vi sett två filmer. "Född fjärde juli" som Freddi recenserat - där jag egentligen bara kan tillägga att skiten tråkade ut mig gruvligt. Oliver Stone är ju ingen glad lax direkt, men den där filmen var inte bara deprimerande utan oengagerad. Enda gången jag höll tummarna var när han skulle få upp den *glada laxen* med en hora. Jag blev glad när han lyckades, men resten kändes ganska mähä. Efter fiaskofloppen såg vi "Sirens" med Hugh Grant. Det är en mysig rulle. Jag skulle förhåla mig neutral om det inte vore för att det finns fullt av söta brudar och alla är näck. Men trots det når filmen inte över krönet på en medelmåtta.

Igår, lägligt nog på trettondagsafton såg jag "She is the man" med Amanda Bynes. Tjejen är ett komiskt geni och jag älskar henne! Filmen är alltså baserad på Shakespeares "Trettondagsafton" och ett snyggt exempel på hur man kan göra modern film med klassisk twist. Både film och Amanda får fyror.

6 januari 2009 - Cross stitch art of 2008

Kategori: Hobby å sånt


Jag började komponera egna motiv och brdera. Alla broderier från ruta två är mina egna verk. Jag sydde så händerna blödde. Tyvärr glömde jag att fotografera det allra vackraste av mina verk - nämligen den bild jag sydde till Lill & Rolf. Mest nöjd blev jag med bröllopsbroderiet på bild 4. Den är hämtad från en mycket gammal bok med artneveau konst i New York. Påfågeln är inte riktigt klar men jag ville lägga upp bild ändå för den är tillräckligt "nära".

Från nyår och framåt har jag gjort klart ett julbroderi och en liten julkula som ska fixas till ikväll. Förhoppningsvis kommer jag göra något annorlunda och större detta år - men ännu har jag inte bestämt vad.

6 januari 2009 - Född den 4e juli

Kategori: Film och media

Oliver Stone har mycket att säga om Vietnamkriget. Och temat är än mer hett nu än när filmen kom 1990. Nu som då pågick ett krig som delade Amerikanska staten - där ena halvan pratade om patriotism och den andra om profitkrig. Nu som då satt en ultrakonservativ, korumperad president vid makten. Irak - Vietnam . Bush - Nixon.
Oliver Stones mastodontfilm om den unge idealisten och patrioten som åker till Vietnam för att kämpa för sitt land, begår hemska dåd, skadas, behandlas illa när han kommer tillbaks, går ner sig och kommer tillbaks - lämnar mig relativt oberörd.
Trots allvaret. Trots aktualiteten. Trots.
En kaotisk tid illustreras med en kaotisk film och lämnar ett ofokuserat intryck där varesig huvudpersonens privata resa eller den samhälliga aspekten tas till vara och mynnar därför inte ut i något som stannar kvar och berör eller lär mig något.

5 januari 2008 - Kattuppror

Kategori: Vardagligheter

Vet ni hur svårt det är att skriva ett blogginlägg när man har en tre kilo tung katt på armen? Det är svårt! Mila vägrar flytta sig. Hon är visserligen trevligt varm i dessa midvintertider men hennes ömhetsbevis är nålstick över hela armarna. Är du narkoman? Nej, jag har en kärleksfull katt! Idag vaknade jag och hade mindre ont i halsen men kroppen kändes som en böld av ömmande ajor. Allt gjorde ont. Så det blev inga vettigheter gjorda idag heller, förutom ett litet uppmuntringsbrev till lillasyrran Mana. Jag måste absolut börja jobba på hemtentamen om den ska bli klar, men jag har ingen ork och mitt förintelsemönster är off. Jag brukar kunna läsa böcker och koppla, se massor av likheter och jämföra. Men det är tomt i mitt huvud just nu. Nu ska jag krypa till sängs med en Bauerbok.

På bild: Världens sötaste hund och Mana

5 januari 2009 - Uppdaterad filmtopp

Kategori: Film och media


 
  1. Döden och flickan
  2. Hard Candy
  3. The believer
  4. The usual suspect
  5. Some like it hot
  6. Festen
  7. Amelie från Montemarte
  8. Konspirationen
  9. Wall-E NY
  10. The mist
  11. Idiocracy
  12. V för Vendetta
  13. Uprising
  14. Hairspray
  15. The birdcage
  16. The grey zone
  17. Forrest Gump
  18. Dude, where is my car?
  19. Nyckeln till frihet
  20. God afton herr Wallenberg
    härifrån osorterat:
  21. Shirley Valentine
  22. Happiness(sjuk komedi)
  23. Fuhrens elit(Krigsdrama)
  24. Bambi(klassiker)
  25. Lolita(klassiker)
  26. Gökboet(galen drama komedi)
  27. Pulp fiction(thrillerkomedi)
  28. Hair(musikal)
  29. Moulin Rouge(Romantisk musikal)
  30. Children of men(futurisk thriller)
  31. Hajen (vattuskräck)
  32. Sagan om ringen  (trilogin)(Fantasy)
  33. Love actually (romantisk komedi)
  34. Det stora blå (romantiskt drama)
  35. Frihet - Den blå filmen (kulturknullrulle)
  36. Battle royale (japansk skräck)
  37. Flight 93 (verklighetsbaserat drama)
  38. Man of the year (Politisk satir)
  39. Mullholand drive (surrealistisk thriller)
  40. Måndag hela veckan (romantisk komedi)
  41. Cloverfield (SF med dogma känsla)
  42. JFK (Politiskt drama)
  43. Lifte of David Gale (samhällskritiskt drama)
  44. Princilla öknens drottning (queer-komiskt ambivalent drama)
  45. Dom 12 apornas armé (SF)
  46. Shawn of the dead (Zombiekomedi)
  47. Femte elementet (science fiction med modekänsla)
  48. Fucking Åmål (queer ungdomsfilm)
  49. I huvudet på John Malcowich (surrealistisk komedi)
  50. Eternal Sunshine of spotless mind (surrealistiskt drama)
  51. Trettondagsafton (shakespeare)
  52. Vanilla sky (sf-drama)
  53. The naked lunch (surrealistisk thriller)
  54. Dolores Claiborne (drama)
  55. Förnuft och känsla (klassiker - kostymdrama)
  56. Turner and Hooch (komedi)
  57. Edward Schizzorhands (fantasyromantik)
  58. Fear and loathing in las vegas (surrealistisk surrealism)
  59. Ninth gate (skräck för bibliofiler)
  60. Chaplin (verklighetsbaserat drama)
  61. What a wonderful life (klassiker)
  62. Griniga gamla gubbar (komedi)
  63. Rosemarys baby (skräck)
  64. Exorcisten (skräck)
  65. Amadeus (kostymfilm)
  66. Still crazy (komedi)
  67. The green mile (fantasybetonat drama)
  68. Alien (trilogin)(sf skräck)
  69. Indiana Jones film 1 och 3 (äventyr)
  70. Gilbert Grape (drama)
  71. Inherit in the wind (rättegångsfilm)
  72. Don Juan de Marco (romantisk komedi)
  73. Ed Wood (verklighetsbaserad dramakomedi)
  74. De förlorade barnens stad (fantasy skräck)
  75. Förälskad (thriller)
  76. Illusionisten (odefinierat svår att stoppa i en kategori)
  77. Köpmannen i Venedig (Shakespeare)
  78. Stand by me (ungdomsdrama)
  79. Gudfadern (trilogin) (klassiker)
  80. Schindlers list (verklighetsbaserat drama - shoah)
  81. Seeking Henry the eight (meta shakespeare)
  82. Stranger than fiction (meta komedi)
  83. Tolken (politisk thriller)
  84. 51 dates (romantisk komedi - och pingvin)
  85. Shooting dogs (politiskt drama)
  86. Kärlek het som chili (romantik)
  87. Dödsfällan (meta komedi)
  88. Zoolander (oemotståndligt dumma komedier)
  89. American beauty (tragikomik)
  90. Fight club (surrealistiskt drama)
  91. Liar liar (oemotståndligt smarta komedier)
  92. The crow (fantasythriller)
  93. Napoleon Dynamite (oemotståndligt dumma komedier)
  94. Ninas resa (verklighetsbaserat drama - shoah)
  95. Pete Tong (verklighetsbaserad tragikomik)
  96. Memento (supersmart thriller)
  97. snatch (thriller komedi)
  98. Little black book (komedi)
  99. I hennes skor (drama komedi)
  100. Deja vu (supersmart thriller)
  101. Liberty stand still NY

4 januari 2008 - Om böcker

Kategori: Lettura

Jag läser en massa just nu. Det är otvivelaktigt Camilla Läckbergs fel! Somliga författare saktar ner ens lästempo, medan andra stressar upp det. Läckbergs deckare är som doping för letturomaner. Som en skriftlig spruta i arslet. Jag kan inte sluta läsa. Och det är inte bara Läckberg jag läser - utan ALLT. Klassiker, fantasy, deckare och historia. Konstigt nog minns jag sidonumren i alla böcker jag har påbörjat. Som sagt - doping.

Ikväll ska jag dock fräscha upp minnet med "Förintelsen i perspektiv" eftersom tentan ska lämnas in snart och jag knappt börjat. Jag ska skriva om en bok eller en film rörande förintelsen. Det är minnet av förintelsen jag ska behandla - inte historia, vilket är utmanande men inte särskilt kul när man snorar så mycket att det blir snigelspår när man flyttar sig från säng till säng (låter horigt men vi har två sängar - en i blårummet och en i sovrummet).

Troligen har jag gått på något bakteriellt. Min hals är sårig och kroppen ömmar. Trots det tog jag och Freddi oss en minimal promenadtur mitt på dagen. Det blev 859 steg och det är pinsamt - men bra med tanke på hur sjuk jag är.

4 januari 2008 - Myart 2008

Kategori: Hobby å sånt



Alla teckningarna är mina egna. De är gjorda i akvarell, eller med tuschpennor.

3 januari 2009 - Genomförkyld

Kategori: Vardagligheter

Typiskt nog vaknade jag genomförkyld. Och av den blå himlen och solen syntes inte ett spår. Så idag har jag tagit det lugnt. Jag läser "Natt klockan tolv på dagen" som är väldigt bra. Men ska krypa till sängs redan nu för jag sjunger blues riktigt ostämt!

Agador hälsar till alla läsare och Max hade så kul här igår att han ramlade av sängen.

2 januari 2009 - Kommentarsstopp?

Kategori: Vardagligheter

Det måste vara något fel på Blogg.se för de kommentarer som jag får på inlägg läggs inte upp, trots att jag godkänt dem i tid och otid. Men det reder väl upp sig. Idag gick jag in till stan och jag har träningsvärk i låren. Det var isande kallt ute men strålande väder så jag njöt.

6.72 km
9212 varav 4411 aerobics
40 min

1 januari 2009 - Lycklighetsmapp utan innebördes ordning

Kategori: Lyckligmapp

Idag är det Freddis och min årsdag. Vi firar fyra år. Nu har vi ju ett nytt datum som vi firar mer - den åttonde förstås. På bilden ser ni oss den dag vi blev tillsammans.

1. Vår relation med herr och fru Maass
2. Dagiskatten Max som är hos oss om dagarna
3. Martin Månsson
4. Lillasyster Mana
5. Dennis Dennis Dennis :)
6. Freddis farfar Gösta
7. Att bröllopet blev så otroligt fint
8. Familjen Jönsson
9. Bästeman Emil
10. Anders och Ebba-Kristina
11. Bilpoolen
12. Ingrid och Mats
13. Älskade Ellinor som stöttat oss i blött och torrt
14. Kapten Kolossal
15. Familjen Ekström
16. Varandra
17. Skogabyklanen
18. Grannsämjan i huset (utombostad)
19. Stipendier från olika fonder som tror på min utbildning
20. Marcus och E
21. Vår nya kamera House
22. Att tradera auktionerna går så bra och att folk hör av sig och berättar att de tycker om grejerna.
23. Noa Noa
24. Mariannekolor från Staffanstorp
25. Primo Levi
26. Jenny K

1 januari 2009 - Nyårsafton

Kategori: Vardagligheter

Det var inget stort gäng vi skrapade samman. Med tanke på alla jävligheter som avslutade år 2008 ville jag mest krypa under täcket och glömma. Men vi bjöd över Dennis, Malin och Axel. Sen åt vi kinamat och tittade på den sötaste filmen någonsin "Wall-E". Det var en ganska avslappnad kväll med några få fast jobbiga intermezzon. Dock känns år 2009 definitivt lovande - trots att jag faktiskt fyller 30 i år. Men åldersnoja får jag nog tid för fort nog ändå så jag ska inte diskutera det nätledes.

1 januari 2009 - Nystart Gott nytt år

Kategori: Vardagligheter

Efter en trevlig kväll igår vaknade vi utsövda och upptäckte att himlen var alldeles blå och solen sken. Jag hade glömt hur vacker och lätt världen blir att leva i, när allting är ljust och skimrar av frost. Liksom säkert alla andra svenskar i det här landet har vi gett varandra löften som vi säkerligen kommer bryta inom kort. Samtidigt älskar jag möjligheten att börja om. Ett nytt blad och ett nytt liv. Och våra löften från förra året höll vi riktigt bra (att alltid välja ekologiskt om alternativet finns). I år vill jag komma i form igen. Promenader är lösningen, samt årskort på simhall. Idag har vi varit ute och "fingått" och hälsat belevat på grannar som också promenerat. "God Afton Herr Maas", "Godafton". Riktigt dekadent kan jag lova.

5.24 km
7183 steg varav 5213 aerobicssteg
49 minuter

Resten av eftermiddagen och kvällen ska vi spela galna kaninspelet och äta gott (jag kommer inte ändra mina matvanor mycket, men försöka dra ner på sött).